Varsel i natten – Ann-Catrin Mattsson

Förtrollande, vacker och ett språkligt mästerverk!

Sedan det spännande slutet på Dotter av Jord har jag längtat efter uppföljaren. Jag har försökt luska. När det inte har gått har jag försökt locka och pressa Ann-Catrin Mattsson. Kräva att hon skulle jobba snabbare! Jag behövde veta hur det gick för Ailea och Roderic. Kunde hon inte förstå det? Men jag fick snällt vänta och vänta och vänta. I november kom dock, äntligen, lyckan på posten. Då hade jag Varsel i Natten i min ägo. Den kom i ett blått, vadderat kuvert. Med doft av lavendel och smak av choklad. Jag ska nu försöka att skriva mina tankar om den, utan att avslöja något samtidigt som jag gör min läsupplevelse rättvisa. Vi får väl se om jag lyckas…

Varsel i natten: Handlingen i korta drag

Varsel i Natten är en historisk roman med inslag av sagor, myter, kärlek, krig, profetior, magi, legender och folktro. Den utspelar sig i 1600-talets Europa och handlar om Ailea, flickan som ser saker som ingen annan ser och vars nattliga mardrömmar ofta blir sanna. I den här boken har hon precis anlänt till klostret som huserar Sällskapets hemliga skola och här ska hon få undervisning i de dolda och gamla lärorna. Ailea är fånge i en profetia och slav i sitt eget liv. Alla känner till henne, men få känner henne. Den enda fristaden hon har är när hon är tillsammans med Gabriel och Liz. Då är hon bara Ailea och inte flickan som profetian handlar om. 

Parallellt med Aileas berättelse i Norra England, följer vi på andra sidan havet, Roderic. Han är brorson till en mäktig spansk överste och omtalad för sina stridskunskaper. När boken börjar är han tillbaka på militärskolan i Bologna och har precis skapat sig en fiende i en mäktig och hämndlysten greve. Roderics berömmelse har stigit honom över huvudet och gjort honom oresonlig och bångstyrig, samtidigt som den sticker andra i ögonen. 

I romanen varvas tuffa lektioner i klassrummet med tuffa stridsscener. Tuffa stridsscener med drömmar och visioner. Som läsare förstår vi att Aileas och Roderics öden är sammanflätade i en kärlek bortom tid och rum. Men kommer deras vägar någonsin att korsas i verkliga livet? 

Varsel i natten: Min läsupplevelse

Oj, sedan jag slog igen Dotter av Jord, för snart ett år sedan, har jag suttit som på nålar inför fortsättningen. Ändå vågade jag inte börja läsa Varsel i Natten när jag väl hade fått den. Jag var rädd att den inte skulle hålla samma höga nivå som debutboken då uppföljare sällan blir lika bra. Jag hade rätt! Den här boken är inte lika bra som första boken…

Den är mycket bättre!

Okej, jag kanske inte är den mest pålitliga personen här då jag uppenbarligen älskar allting Ann-Catrin Mattsson gör. Men under läsningen av Varsel i natten har jag verkligen försökt att vara kritisk och hitta saker att anmärka på, men det har inte gått så bra. Jag har slukat den. Ryst. Gråtit. Skrattat. Älskat. Varit förbannat. Hoppats. Boken kittlar och tilltalar verkligen alla mina sinnen. 

Redan från start har Mattsson mig i ett järngrepp med de detaljrika miljöbeskrivningarna och med blixtar och dunder slänger hon in mig i berättelsen. Jag befinner mig mitt i stridens hetta. Så nära Ailea och Roderic att jag nästan kan ta på dem, känna lukten av Roderics svett, torka Aileas tårar, känna matoset och rysa av kylan i klostret. Jag får inte nog av magin, kärleken, legenderna, spänningen och det poetiska språket den här boken bjuder på. 

Det här är verkligen är roman med hjärta och själ, smärta och svärta, spänning och kärlek, magi och fantasi. Jag vill läsa ut den så fort som möjligt samtidigt som jag vill dra ut på den och avnjuta den länge. Nu får jag snällt vänta på tredje boken. Men jag litar på Roderics ord – ”Jag kommer att hitta dig. I detta liv och alla liv efter det. ” och hoppas att del tre hittar mig snart.

Slutsats

Älskar du sagor? Sägner? Historiska romaner? Fantasy? Kärleksromaner? Legender? Poesi? Ja då är det här en bok för dig! Varsel i natten är en förtrollande, magisk och vacker bok från insidan och ut. Redan i Dotter av Jord tyckte jag att Ann-Catrin Mattsson hade ett vackert språk, men den här romanen är ett språkligt mästerverk. Jag kan inte annat än att avundas och älska Mattssons precision och fingerfärdighet när det kommer till att skapa magi med hjälp av ord. Wow!