Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Våren jag fann mig: Handlingen i korta drag
Våren jag fann mig följer Jessica och Martin. Jessica är ett barn av sin tid. Storstadspuls och sökandet efter självförverkligande är det som driver henne, men är det verkligen det hon behöver och vill ha? Efter att ha upptäckt att mannen hon har dejtat i ett år har levt ett dubbelliv, behöver hon en paus från sitt liv i Malmö. Hon packar en väska och flyr till en liten stuga på Fårö för att fokusera på sitt arbete och läka sitt krossade hjärta.
Stugan Jessica hyr på Fårö, ägs av Martin. Han är inte alls den gamla gubben som Jessica hade föreställt sig. Martin är en ung man som driver en gård efter att hans mamma har gått bort och hans pappa inte orkar med den längre. Martin älskar livet som fårbonde och skulle aldrig kunna tänka sig att göra något annat, även om han vet om att livet han har att erbjuda inte är för alla. Det blev extra tydligt när hans ungdomskärlek lämnade honom för ett liv i storstaden och nu är han osäker på om han någonsin ska kunna älska igen…
När han träffar Jessica tänds ett hopp om kärlek. Ett hopp om att han kanske inte behöver leva ensam på den stora gården. För Jessica blir veckan på Fårö en ögonöppnare. Kanske har livet något annat att erbjuda? Någonting hon aldrig tidigare vågat hoppas på.
Våren jag fann mig: Min läsupplevelse
Våren jag fann mig är en charmig, välskriven och lättsam roman om att våga satsa på såväl sig själv som på kärleken. Vid första anblick är detta som vilken annan kärlekshistoria som helst. Den bär nämligen skalet av en klassisk och förutsägbar kärleksroman. En kärleksroman med många, långa och heta sexscener. Aningen för många för mig. Förlåt, men jag hade önskat mer av Jessicas och Martins djupa samtal och mindre av deras vuxenlekar. Men å andra sidan vet ni vid det här laget att jag föredrar nedtonad romantik.
Innanför skalet, mellan sidorna döljer sig dock för det mesta djupa, meningsfulla och kärleksfulla ord. Ord som berör, ord som väcker något inom en, ord som förvånar, ord som känns igen, ord som säger sanningen, även om den skaver och gör ont och ord som helar. Innanför skalet finns storstadstjejen Jessica och fårbonden Martin. Defekta och märkta av sina livsöden, men ändå fulla av energi och passion.
I helhet gillar jag Jessica och Martin, men jag ska vara ärlig med att säga att jag först inte alls klickar med Jessica. Jag tycker att hon flyr och undviker att ta itu med problem. Jag finner inte scenerna när det uppstår ena missförståndet efter det andra, som charmiga, utan snarare frustrerande och irriterande. Jessicas handlingar går liksom inte ihop. Hur kan hon vara så driven och rättfram i jobbet men så konflikträdd privat?! Varför kan hon inte bara fråga Martin hur det ligger till, istället för att anta saker?! Men sedan blir jag positivt överraskad. Genom boken utvecklas hon som person. Hon drömmer, ger sig själv andra chanser och hon växer trots motgångar. Så vi skiljs som vänner. Martin å andra sidan är, precis som Frida skrev, en riktig Golden Retriever. Kanske en av de charmigaste karaktärerna jag har läst om; någonsin.
Slutsats
Kort och gott kan jag säga att Våren jag fann mig har ett väldigt bra språk och väldigt tydligt beskrivna miljöer. Varje ord får en själ och det gör att allt i boken; miljöbeskrivningar, karaktärsskildringar, känslor, tankar och handlingar, känns otroligt levande och närvarande. Detta är en roman som kan tilltala många läsare. Både dig som är ute efter en lättsam och het kärlekshistoria, och dig som är ute efter en varm historia om personlig tillväxt. Jag är otroligt spänd på att se vad Angelica Jackson-Skarenstedt kommer med i framtiden.