The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett

Vacker, magisk och varm!

Den bok som jag minns starkast från min barndom är Frances Hodgson Burnetts roman Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden). Det var den första boken som hittade vägen till mitt hjärta och den boken som har följt mig sedan dess. Oavsett hur många böcker jag än läste eller hur många världar jag än besökte, var det orden, bilderna och känslorna från The Secret Garden som jag ständigt sökte mig tillbaka till. Trots detta tog det 25 år innan jag vågade mig på att läsa den igen. Tror ni att mitt 36 åriga jag avnjöt den lika mycket som mitt 11 åriga jag?

The Secret Garden: Handlingen i korta drag

I The Secret Garden får vi följa 10-åriga Mary Lennox som är född och uppvuxen i Indien. Hodgson Burnett beskriver Mary till en början som en bossig, bortskämd, otäck och arg flicka som är van vid att få som hon vill. Men en sak har Mary aldrig fått; kärleken av föräldrarna. Hennes föräldrar har inte riktigt velat ha henne och hon har tagits om hand av familjens tjänare. Men nu när de alla är döda i koleraepidemi får hon flytta till sin morbrors stora och ensliga hus på Yorkshire Moors i England. Men inte heller här är hon riktigt önskad.

Marys nya hem är både mystiskt och skrämmande. Då morbrodern ofta är iväg får Mary tillbringa mycket tid ensam. Snart får hon se att den stora herrgården bär på många hemligheter. I ett av sina hundra rum gömmer sig hennes kusin, den sjuklige Colin, och ute på gården, bakom en låst grind som inte har blivit öppnad på tio år, gömmer sig en mystisk trädgård. När hon tillsammans Colin och Dickon, en pojke som kan tala med djur, tar sig in i trädgården förändras hela hennes värld. Allt i trädgården är dött, men samtidigt så förtrollande. Kan Mary väcka trädgården till liv igen? Vi får nu följa Marys utveckling, trädgårdens förvandling och Colins resa till att bli frisk.

The Secret Garden är en berättelse om kärlek och vänskap, men det är också en berättelse om naturens och tankens inverkan på oss.

The Secret Garden: Min läsupplevelse

När jag läst den här som barn minns jag att mitt favoritpassage i boken var när Mary hittar nyckeln till trädgården. Det var som att jag också klev in i den förtrollade världen tillsammans med henne. Det var som att jag delade den hemligheten med Mary och hennes nya kompisar. För första gången sedan jag flyttade till ett nytt land, kände jag mig inte ensam. Jag hade vänner i Mary, Colin, Dickon och Ben. Jag minns också att jag fantiserade om att själv hitta min egna hemliga trädgård. För mitt 11-årig jag betydde den här boken hem; trots att den var så långt från min verklighet man kunde komma.

Vid min omläsning nu, 25 år senare, var orden, känslorna, bilderna om möjligt än starkare. Jag förstod Mary på ett helt annat sätt nu än tidigare. Boken visar oss att vi bara kan visa kärlek om vi har upplevt kärlek själva. I början är Mary lite som en tyrann. Hon är inte kapabel till att älska, men det är kanske inte så konstigt. Hur kan hon veta något om kärlek när hon aldrig har upplevt det själv? Jag kände verkligen hennes ilska, frustration och ensamhet. Hon agerade och reagerade på världen så som världen hade agerat och reagerat mot henne. Tack vare kärleken hon får från Martha, Dickon, Ben och senare också Colin sker en förändring inom henne.

Jag älskar symboliken mellan trädgården och Marys inre resa. När hon först kliver in i trädgården är hon rädd att den är död eftersom det inte finns några löv eller blommor i den, men hon inser snart att trädgården kan bli förtrollande vacker med lite omsorg och kärlek. Det är väldigt uppenbart att trädgården är en symbol för Marys inre: inte riktigt död, men i allvarligt behov av omsorg och kärlek. I takt med förtrollningen som sker i trädgården, utvecklas Mary till en fantastiskt klok och kärleksfull flicka. När det sker tar mitt hjärta ett dansande skutt.

Slutsats

Frances Hodgson Burnett har skrivit en vacker berättelse om kärlekens och naturens styrka. Här finns sorg och svärta, men också värme och hjärta. Jag gick igenom olika känslor när jag läste den men jag älskade varenda en av dem. I The Secret Garden finns verkligen något för alla. Jag vill bara att alla ska läsa den och njuta av den så som jag gjorde. Glädjande nog kan jag säga att den håller än och att den behåller sin plats i mitt hjärta.