Magisk, ljuvlig och humoristisk!
TJ Klune. Men herregud vilken stjärna. Stunder som denna är jag så otroligt glad att jag började med #bokstagram. Utan bokstagram hade jag aldrig kommit i kontakt med TJ Klune och hans roman The House in the Cerulean Sea. Och tänk vilken läsupplevelse jag hade gått miste om då. Tack Tina för att du rekommenderade den, tillsammans med resten av bokstagram.
The House in the Cerulean Sea: Handlingen i korta drag
I The House in the Cerulean Sea följer vi Linus Baker, en reserverad, tillbakadragen och noggrann handläggare på Department in Charge of Magical Youth (DICOMY). I sitt arbete åker han runt till olika barnhem för magiska varelser och bedömer om de håller standarden. Frånsett de magiska varelserna han möter i arbetet, saknar hans liv magi. Han lever ett förutsägbart, monotont och vardagligt liv och följer reglerna som hans överordnade har satt. Men Linus liv tar en oväntad vändning när han tilldelas ett superhemligt fall som rör ett barnhem på en avlägsen ö.
Barnhemmet, drivs av Arthur Parnassus, en gåtfull, charmig och mild man som själv har magiska förmågor. Barnen under hans vård är en grupp extraordinära barn, var och en med sina unika magiska förmågor och bedårande personligheter. Dessa magiska barn, ofta missförstådda och fruktade av samhället, fångar Linus hjärta och utmanar hans förutfattade meningar.
När Linus tillbringar tid på ön knyter han starka band med barnen och Arthur, och inser att de är mer än bara statistik och avvikelser. Här utmanas teman som acceptans, medkänsla, kärlek och kraften i mänsklig kontakt. Romanen utforskar fördomar och rädsla som ofta omger de som är annorlunda samtidigt som den betonar vikten av att omfamna mångfald och stå upp för individualitet.
The House in the Cerulean Sea: Min läsupplevelse
Först och främst vill jag säga WOW. The House in the Cerulean Sea var exakt sådär hjärtevärmande, charmig och förtrollande som jag hade trott. TJ Klune fängslade mig med sina bedårande och älskvärda karaktärer och sitt viktiga budskap om kärlek, hopp, inkludering och acceptans. Trots att det tog mig längre tid att läsa den än vad jag först hade trott, var jag glad att jag tog tid på mig. Att jag lät den växa och på sätt lät mig växa med den.
Allt med den här boken är magiskt. Under tiden jag läste den ömsom skrattade jag, ömsom grät jag. Boken är fylld med en underbar blandning av humor och ömhet. Och när jag hade läst ut den ville jag bara krypa in i den och stanna där. Klune har verkligen lyckats skapa ett hem, ett hem fyllt av oemotståndliga karaktärer. Karaktärer som både väcker känslor hos läsarna och lär oss att utmana samhällets normer och stå upp mot fördomar.
Visst, vår huvudkaraktär, Linus, må ha varit tråkig, blek och stel i början. Men hans förvandling till en medkännande och kärleksfull förespråkare för barnen tar andan ur mig. Och Arthur, åh Arthur, med sin varma personlighet och djupa kärlek till barnen och Linus. Och sist men inte minst alla barnen. Åh. Jag har skrattat både åt och med dem, jag har varit ledsen för deras skull, jag har oroat mig, jag har varit stolt och jag har blivit helt kär. Tänk att Klune tillät mig att bli vän med dem.
The House in the Cerulean Sea är en enastående bok om skönheten i individualitet och den lyfter betydelsen av att skapa en värld där alla kan bli accepterade och älskade för den de är. Den påminner oss om vikten av vänlighet, empati och att visa kärlek till det extraordinära hos alla.
Slutsats
The House in the Cerulean Sea är en bok som kombinerar element av fantasy, äventyr och romantik och erbjuder en unik och oförglömlig läsupplevelse. Klunes prosa är både lyrisk och lättillgänglig. Samtidigt skapar han en levande och fängslande värld som känns både magisk och igenkännande. Den skickliga kombination av fantasy och samtida teman ger djup till berättelsen. Det här är en bok för alla. Oavsett form, tro, ålder, kön, intresse. Alla kan läsa den och majoriteten av er kommer att älska den!