Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Igår publicerade jag den första julromanen för i år och nu är det alltså dags för den andra. Den här gången föll lotten på Olivia Reimhagens mysiga debutroman Julstämning uthyres. Tack Olivia och Seraf för att jag fick läsa och njuta av den, men framförallt för att jag fick bekanta mig med Lady Fluff.
Jag har torkat nog många golv – Nina Van Den Brink
I måndags stod det klart att Nina Van Den Brinks biografi om Maja Ekelöf, Jag har torkat nog många golv, hade korats till vinnare av Augustpriset 2022. Typiskt, det var den enda boken jag inte hade hunnit läsa av de sex nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok. Men det var ändå föga förvånande då det ändå kändes som en bok som kunde vinna. Trots att jag visste så lite om den; sa min magkänsla att jag hade något att se framemot och ja, när den vann blev inte känslan i magen svagare.
Kläda blodig skjorta – Maja Larsson
Mitt femte val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Kläda blodig skjorta – Svenska barnafödande under 150 år av Maja Larsson. Jag trodde inte jag skulle hinna med fler böcker innan Augustpris-galan som går av stapeln imorgon. Det var dock innan jag började läsa den här boken. Maja Larsson fångade mig direkt och boken gick mycket snabbare att läsa än de tidigare i samma kategori.
Girig-Sverige – Andreas Cervenka
Mitt fjärde val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Girig-Sverige av Andreas Cervenka. Det blir nog troligtvis den sista boken jag hinner recensera innan Augustpris-galan på måndag 28/11. Men de de återstående böckerna kommer självklart att recenseras. Nu lägger vi fokus på Andreas Cervenkas bok.
Statsministermordet – Hans-Gunnar Axberger
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Mina förväntningar var inte höga, men tror jag att den kan vinna Augustpriset?
Pontus Hultén Den moderna konstens anförare – Claes Britton
Helt ärligt är jag lite off när det kommer till sex titlarna som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets Svenska fackbok. Jag hade inte ett enda rätt i mina gissningar på vilka som skulle bli nominerade. Men det gör det hela ännu mer spännande. Jag går blint in böckerna, men förhoppningsvis får jag ny syn på saker och ting efter att ha läst dem. Min första bok av de sex var den med flest sidor. De nästan 900 sidorna skrämde mig. Men nu är vi igång och först ut är alltså Claes Brittons Pontus Hultén Den moderna konstens anförare.
Blodsprängd – Kristina Emanuelsson
I somras frågade Kristina Emanuelsson om jag var intresserad av att läsa hennes nya roman Blodsprängd. Det var jag och i juli var det dags att sätta tänderna i den. Tack för att du tänkte på mig!
August-Ambassadör 2022
Jag kan nu stolt berätta att jag är August-Ambassadör i kategorin Årets Svenska Fackbok. Tack bästa Augustpriset för att jag får chansen och förtroendet igen. Förra året fick jag bevaka Årets Svenska Skönlitterära bok och det var en av de häftigaste upplevelserna jag hade varit med om. Jag är så glad att jag får vara med igen, men i år genom att nörda ner mig i facklitteraturen. Jag ska vara ärlig med är, jag är väldigt nervös men också väldigt taggad, Facklitteraturen ligger lite utanför min bekvämlighetszon, men vem älskar inte utmaningar?
Inferno – August Strindberg
I slutet av juli kände jag för att läsa en kort bok. Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut den snabbt så att jag skulle hinna läsa ännu en innan månaden var slut och på så sätt ha läst nio böcker under månaden. Lotten föll på August Strindbergs Inferno. En bok på cirka 160 sidor. Den skulle jag kunna läsa ut på en dag. HA, det trodde jag…
Jenny – Jonas Gardell
Jag minns när jag för första gången bekantade mig med Juha och Jenny. Det var en sommardag 2002. Jag slukades in i deras värld och kunde inte slita mig. Trots att handlingen utspelade sig under 1970-talet kändes det som det var min verklighet den skildrade. Min utsatthet. Sedan dess har vi hängt. Som en treenighet. Därför är det inte så konstigt att jag med jämna mellanrum tittar till dem. Nu föll lotten på Jenny.