Lånaren är kanske inte en bok som jag själv hade valt att läsa. Jag läser sällan deckare och har aldrig gett mig på Camilla Grebes böcker, just av den anledningen. Men när jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag ville läsa ”ny gastkramande spänning skriven av prisvinnande deckarförfattaren Camilla Grebe och debutanten Carl-David Pärsson?”, kände jag att ja, varför inte. Vi ger den en chans. Framförallt när den lutar mer åt en psykologisk rysare, än en sedvanlig deckare.
Den 25:e oktober 2021 tog jag mod till mig och skickade ett meddelande till Sofia Löfgren. Jag hade samma dag läst en artikel som Barometern publicerade om hennes julroman December med dig och jag visste att jag var tvungen att läsa den. Det jag dock inte visste, var att det skulle bli början på en vänskap och så småningom ett ovärderligt samarbete. Idag, nästan två år senare är jag en av fem jurymedlemmar i Sveriges skönaste manustävling, anordnad av Adamsson Löfgren Bokförlag. Men innan det är dags att arbeta hårt som jury, ska jag skriva mina tankar om förlagets första bok; nämligen sommarpärlan Här slutar allmän väg.
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. Jag fastnade direkt för kråkan och visste att jag ville veta mer om henne. I vintras vann jag Under Svart Himmel hos Minna och det kan ha varit ett av mina lyckligaste moment i bokvärlden. Jag har sedan dess tänkt att jag bör vänta och läsa den under hösten. Men vem försökte jag lura egentligen?! Inte skulle jag kunna vänta nästan ett år på att få läsa den…
En bok som Jennifer rekommenderade mig att läsa i min 2022-års #12challenge var Caroline Hurtigs roman Den röda falken. Förutom att den var väldigt populär bland mina fantasy-älskande bokvänner, visste jag inte så mycket om den. Den var alltså lite av ett oskrivet blad för mig och det var det som var så spännande med den. Jag gick in i läsningen helt förutsättningslöst.
I november var jag på Bokens Afton som Dillbergs i Kalmar anordnade och lyssnade på Katarina Widholm när hon berättade om Betty. Det 17-åriga hembiträdet som förälskar sig i Martin Fischer i en tid då deras kärlek är omöjlig. Att lyssna på Widholm när hon berättar om ett stycke kvinnohistoria som liknar vår egen gjorde mig otroligt nyfiken på böckerna om Betty. När sedan jag, Emma, Emma och Sofia startade en bokcirkel här i Kalmar, tack vare bästa Sum, bestämde vi oss för att läsa den första boken i serien om Betty; Räkna Hjärtslag och här kommer mina tankar om den!
En bok som Tina rekommenderade mig att läsa i min #12challenge förra året var Callum Bloodworths roman 36 frågor om kärlek. Efter att i våras ha läst och älskat Berätta tre saker kan jag säga att Callum har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör, men han lyckas. Han lyckas beröra på ett sätt som bara Fredrik Backman tidigare har berört mig på.
Det är nu med stor fasa jag kommer att skriva några ord om 36 frågor om kärlek. Jag vet redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra för att beskriva mina upplevelser av den här romanen…
Att vara lärare i dag är ett otroligt komplext uppdrag som rymmer många olika uppgifter: planera, undervisa, följa upp, ge respons och bedöma, men också utveckla goda relationer och se varje enskild elev, fungera som mentor, hjälpa, stötta och ibland även finnas där som en medmänniska.
Egenkontroll i skolan, Ahlström & Prim, 2022;33
Under mina snart 12 år som lärare har jag märkt att mitt läraruppdrag har förändrats. Att jag har fler förväntningar på mig. I samma takt som mina uppgifter ökar, minskar elevernas motivation. Och när elevernas motivation minskar, ökar stressen och oron. Vi hamnar i en ond cirkel som ibland kan kännas omöjlig att bryta sig ur. För det mesta lyckas vi tillsammans att bryta cirkeln. Genom våra relationer, genom ett öppet klassrumsklimat, genom rutiner och förväntningar. Men ibland, med vissa grupper, är jag för evigt kvar i den onda cirkeln. Okej det låter kanske lite väl dramatiskt, men i alla fall så länge jag har gruppen. Ibland räcker inte alla mina försök och då får det vara så. Det viktiga är att jag har försökt. Och det är det mina kära kollegors bok Egenkontroll i skolan handlar om. Att försöka. Tack Lärarmöjligheter för att jag fick läsa!
När en Kalmarbo släpper en roman, då läser jag den. Oavsett vad jag tycker om genren romanen tillhör. Det är det jag gör. Jag hade i flera veckor följt Johan Arvidssons artikelserie i Kalmarposten: Så gick Johan Arvidsson från idé till författare och avundats honom. Tänk att ha det modet. Att ta det steget. När vi i somras hamnade i samma nummer av Kalmarposten hörde han av sig och frågade om jag ville läsa. Jag sa ja, trots att fantasy-genren inte är den genre jag trivs bäst i. Men vi Kalmarbor måste hålla ihop… Tack för att jag fick läsa!
Bortsett från Mumin-böckerna och Harry Potter-böckerna, läser jag aldrig barnböcker. Det finns flera anledningar till det. 1. Jag är inte ett barn. 2. Jag har inga barn. 3. I mitt arbete möter jag bara äldre barn. Men i somras när jag fick en förfrågan av Sandra Vilppala om att läsa hennes debutbok för 9-12-åringar, kunde jag inte tacka nej. Det var något som drog mig till att läsa Den gyllene cirkeln…Tack Sandra och Tallbergs Förlag för att jag fick kliva in i Los värld ett tag.
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min tredje och sista julroman för i år blev Sarah MorgansKristallklara nätter i juletid. Tack Harper Collins för att jag fick läsa. Bilden har tyvärr ingenting med boken att göra, men jag tyckte att den var fin och jag hade ingen annan bild till den därför fick det fick bli såhär.
