Mogen, mysig och underhållande!
Ända sedan jag slog igen Städerskan har jag saknat att umgås med Molly. Då visste jag inte om jag skulle få återse henne, men i somras fick jag veta att del två var på väg och då var jag salig. Äntligen skulle jag få umgås med och lära mig av Molly igen. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.
Mörk, brutal och förbryllande!
I november förra året fick jag en förfrågan om jag ville läsa Jo Nesbøs senaste spänningsroman i serien om Harry Hole, Blodmåne. I januari fick jag hem den med en hälsning från självaste Jo Nesbø. Trots att det blev lite fel med mitt namn, var jag otroligt lycklig och började snart läsa den. Jag läste ut boken i februari i år men recensionen av den lät sig dröjas. Men den som väntar på något gott…
Långsam, ojämn och triggande!
Äpplet faller inte blir min sjätte bok av Liane Moriarty. Jag gillar sättet som Moriarty bygger upp sina romaner på. Läsaren luras att tro att man vet hur saker och ting ligger till, men ändå vet vi ingenting. Jag gillar också intrigerna och hemligheterna som ska fram i ljuset. Med anledning av det var jag extra taggad på att läsa hennes senaste bok som precis har översatts till svenska. Tack Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret.
Hoppfull, överraskande och provocerande!
I förra veckan läste jag på Barometern om ett par i 25-års åldern som häktades för synnerligen grov misshandel av sitt eget spädbarn. Barnet har allvarliga skador och vårdas på sjukhus. Genast vred det sig i magen. Jag blev illamående, ledsen, förbannad och matt och jag hatade människor som jag inte ens känner för deras svaghet. Jag HATAR verkligen människor som skadar barn och djur. Oskyldiga små varelser som inte kan försvara sig. Kanske reagerar jag extra starkt på det då jag fortfarande går och tänker på Kia Hedmans debutroman Patient 43. Jag har inte kunnat släppa den sedan den slogs igen för åtta dagar sedan.