Förutsägbar, obekväm och smörig!
Rött, vitt och kungligt blått har utsetts till 2020-års bästa ”romance” och debut. Den har hyllats överallt och varit på min TBR länge. I teorin är det en Amila-bok, men i praktiken fungerar den inte. Läs vidare för att ta reda på varför…
Udda, hjärtevärmande och upplyftande!
Fredrik Backman har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas krossa mig totalt med sina verk för att sedan bygga upp mig igen, bit för bit.
Hänsynslös och känslomässigt kall!
Förra hösten hade jag en kollega som kom in på mitt kontor och kvittrade att hon hade läst Emilie Pines roman Allt jag inte kan säga och att det var en roman som alla borde läsa. Jag skrev upp titeln på en rosa post-it. Länge funderade jag på att köpa den, men först på bokrean i år blev den min. Sedan dess har den suttit lite som på en piedestal i bokhyllan. När jag i somras fick frågan vilka av mina tbr-böcker som jag trodde skulle få 5 stjärnor, var jag helt övertygad om att den här boken var en av dem.
Balanserad, kvick och djärv!
När min kusin rekommenderar böcker brukar det handla om Harry Potter. Därför var jag väldigt överraskad när hon rekommenderade något som varken tillhör HP-serien eller är skrivet av J.K. Rowling, vad jag vet i alla fall. Vem som gömmer sig bakom Jackson Ford pseudonymen är typ en gåta…