En av förra årets mest minnesvärda böcker, trots att den inte bringade några känslor hos mig när jag läste, var Emilie Pines debutroman Allt jag inte kan säga. Det minnesvärda låg i den känslokalla och avskalade gestaltningen, nästan hänsynslösa. Här kan du läsa min recension av den. När jag i år fick förfrågan av Wahlström & Widstrand om att läsa Pines nya roman Ruth & Pen kunde jag inte tacka nej. Jag var fortfarande nyfiken på henne… Men tilltalade Ruth & Pen mig mer än Allt jag inte kan säga? Tja, läs vidare och se efter…
Det slutar med oss – Colleen Hoover
Colleen Hoover i allmänhet och hennes roman Det slutar med oss i synnerhet är kanske de mest återkommande namnen i mitt flöde på bokstagram. Innan jag började med bostagram hade jag ingen aning om vem CoHo var. Men det senaste året har det inte gått en enda dag utan att hennes namn har nämnts i något inlägg. Svag som jag är nappade jag på betet och började bekanta mig med CoHo genom hennes kanske mest populära bok. Vad tyckte jag om den? Läs vidare för att ta reda på det…
En av oss står på tur – Karen M. McManus
Tidigare i år läste jag den första boken i En av oss ljuger-serien och jag älskade den. Eftersom jag älskade den första delen och eftersom jag är en sucker för tonårsthrillers var det en självklarhet att jag skulle läsa uppföljaren; En av oss står på tur. Tack Gondol och Albert Bonniersförlag för recensionsexemplaret!
Sambo på försök – Beth O’Leary
Jag har aldrig innan läst någonting av Beth O’Leary men efter att bästa Josie rekommenderade mig att läsa The Flatshare, kunde jag inte annat än att ta mig an utmaningen. Nu när jag har läst Sambo på försök (The Flatshare) vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Nu är frågan vem det är som är drottningen av feel-good: O’Leary eller McFarlane?
Sommarvindar och sanningar – Caroline Möllesand
Caroline Möllesands debutroman Sommarvindar och sanningar är första delen i feelgood-serien “Öland i våra hjärtan” (WAPI). Det här är verkligen “svensk sommar” förpackad i en bok och jag kan inte längta mer efter kommande böcker i serien.
Tack snälla Caroline för att du har låtit mig vara en del av din fantastiska resa och för att du litade på mitt omdöme när det gäller att läsa och recensera din debutroman. Det har varit ett sant nöje!
Gileads döttrar – Margaret Atwood
För tre år sedan läste jag Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood och jag älskade den. Jag hade sett serien innan men boken tog mig ändå med storm. Jag förälskade mig i Offred som karaktär, men mest förälskade jag mig i det poetiska språket och den intima stilen. Trots att jag hade sett serien var boken för mig som att gå på skattjakt. Jag blev överraskad av de enorma känslorna och grymheterna som gömde sig i boken. Men mest överraskades jag av obehaget som kröp sig inpå mig, klaustrofobiskt. Romanens kraft låg verkligen i dess intima porträtt av maktlöshet. År 1985 när Atwood skrev den här romanen, skildrade hon en avlägsen framtid; men för tre år sedan när jag läste den, kändes det som jag befann mig mitt i Gilead.
När jag hörde att Atwood skulle släppa uppföljaren Gileads döttrar, 34 år efter föregångaren, var jag skeptisk. Varför är det nödvändigt undrade jag, men samtidigt var jag otroligt nyfiken på den. Nu har jag läst den och ska försöka ge er mina tankar om den…
Vi for upp med mor – Karin Smirnoff
Förra våren läste jag första delen av Janakippo-sviten av Karin Smirnoff. Den recensionen finner du här. Som du kan se var jag lyrisk över den första boken men ville vänta med läsningen av resterande delar. Jag behövde vila från mörkret och melankolin som boken omgav mig med. Nu, ett år senare, har jag läst den andra delen; Vi for upp med mor och innan året är slut hoppas jag att den tredje delen; Sen for jag hem, också är utläst.
Berätta tre saker – Callum Bloodworth
Nu ska jag Berätta tre saker:
- Jag vill gärna se mig själv som Amy Winehouse, men är så Taylor Swift!
- Min hemliga dröm är att skriva böcker, men jag är för feg och för bekväm.
- Jag skulle vilja tillhöra Lonley hearts club 2.0!
Tack Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret av Berätta tre saker!
Midnattsbiblioteket – Matt Haig
Jag har haft svårt att sätta ord på Matt Haigs bok Midnattsbiblioteket och de känslorna som jag kände när jag läste den. Nu när jag skriver den här recensionen slår det mig att jag inte har ord bra nog att beskriva hur bra jag tycker att den här boken är. Kort och gott skulle jag kunna säga; det går inte att beskriva Midnattsbiblioteket, du måste uppleva den. Men för rättvisans skull ska jag försöka ge er en mer utvecklad tanke… så håll ut med mig.
”Mellan liv och död finns det ett bibliotek, sa hon. Och i det biblioteket fortsätter hyllorna i evighet. Varje bok ger dig möjligheten att prova ett annat liv som du kunde ha levt. Skulle du ha gjort något annorlunda om du fick chansen att göra ogjort det du ångrar?
Matt Haig, Midnattsbiblioteket, 2020:45
Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts – Mhairi McFarlane
Efter att ha läst många mordhistorier på rad var det på tiden att jag tog mig an en riktig feel-good. Jag har aldrig innan läst någonting av Mhairi McFarlane men efter att ha tagit mig an Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Trots kylan utanför, värmdes jag inombords av denna mysiga kärleksroman.