Platt, oengagerande och nonchalant!
Tidigt i 2023 fick jag hem Ulrika Ljunggrens roman Under en italiensk sol. Jag hade bara månaden innan läst Emma Hambergs Je m’appelle Agneta på samma tema och älskat den. Därför trodde jag att Ljunggrens bok också skulle tilltala mig men nä vi klickade inte alls… Tack Norstedts för att jag fick läsa!
Varm, rolig och helt, helt underbar!
Hösten 2022 var jag på Bokens Afton anordnad av bästa Dillbergs. En av författarna som var på besök var Emma Hamberg. Wow, vilken kvinna. Efter att ha fått lyssna på henne var jag helt frälst och kvällen slutade med att jag köpte hennes bok Je m’appelle Agneta. Och det bästa av allt; jag fick den signerad. Tidigt i våras, efter att ha hört så mycket gott om den, var det min tur att kliva in i Agnetas värld. En värld jag hade svårt att lämna…
Rå, hjärtskärande och tung!
Inför årets #12challenge, 12 böcker rekommenderade av 12 vänner ville jag se vad mina kollegor läste. De som ville rekommendera något fick göra det och en av två kollegor som tog uppgiften på allvar var Annelie. Hon hade under vintern läst Rum utan titel av Nina Hemmingsson och nu rekommenderade hon den vidare till mig. Tack Kaunitz-Olsson för att jag fick chansen att läsa.
Mörk, brutal och förbryllande!
I november förra året fick jag en förfrågan om jag ville läsa Jo Nesbøs senaste spänningsroman i serien om Harry Hole, Blodmåne. I januari fick jag hem den med en hälsning från självaste Jo Nesbø. Trots att det blev lite fel med mitt namn, var jag otroligt lycklig och började snart läsa den. Jag läste ut boken i februari i år men recensionen av den lät sig dröjas. Men den som väntar på något gott…
Djup, varm och saffransdoftande!
Senaste boken jag läste av Callum Bloodworth lämnade lite att önska. Jag var inte helt såld och krävde mer! Callum har inte levererat några nya böcker så min önskan får dröja, men lyckligtvis hade jag hans Julakuten för ensamma hjärtan oläst i bokhyllan. Den har legat där sedan 26/12 -2022 och gottat till sig men nu blev det alltså dags att borra ner näsan i den.
Charmig, varm och lite smått overklig!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Förra året läste jag min första julroman av Sarah Morgan Kristallklara nätter i juletid. Och i år läste jag min andra julroman av henne; Insnöade till jul som också blev årets sista bokklubbsbok. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Nej, nej och absolut nej!
Varje gång jag går in på bokstagram möts jag av någon av Tessa Baileys romaner. Romaner med sina tecknade, fluffiga och charmiga omslag. Romaner som skriker rom-com och därmed skriker till mig att jag ska läsa dem. I somras läste jag Det hände en sommar och var oerhört besviken, men när jag såg att Window Shopping skulle släppas på svenska kände jag att jag ville ge Tessa Bailey en chans till…
Rå, kuslig och fasansfull!
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. I våras fick jag äntligen chansen att läsa den. Här kan du läsa recensionen. I oktober i år var det dags för Under mörk jord…
Oroväckande, skarp och unik!
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Älskade bror av Lisa dos Santos. En bok som fångade mig direkt och som höll i mig rakt igenom hela läsningen.
Informationsrik, oroväckande och modig!
Förra året var jag lite off när det kom till de sex titlarna som var nominerade till Augustpriset i kategorin Årets Svenska fackbok. Det här året känner jag samma sak. Jag hade inte ett enda rätt i mina gissningar när det kom till vilka som skulle bli nominerade. Men det gör det hela kanske lite mer spännande. Jag går blint in böckerna, men förhoppningsvis får jag ny syn på saker och ting efter att ha läst dem. Först ut är den bok jag visste minst om; nämligen Sundsvallsoligarken av Knut Kainz Rognerud.