I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Sara Dalengrens roman Bjällerklang & kärlekspanik är en av böckerna i boxen…
Jag såg framemot att läsa Bjällerklang & kärlekspanik efter att ha förälskat mig i dess omslag. Utåt sett är det verkligen en Amila-bok. Men hur tilltalar bokens insida mig?
Jag hade inga förväntningar på Susanne Ringells Att avskalas ett liv när den kom i ett paket från Förlaget. Det enda jag visste var att det skulle bli en av de vackraste böckerna i mina bokhyllor. Men jag är så tacksam att jag fick läsa den.
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min första julroman för i år blev Sarah MorgansJul med bokcirkeln och det är också årets sista bok att diskutera i bokklubben. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Det fina med att vara en del av bookstagram är alla fantastiska människor man träffar. En av dem första som jag träffade var Kristina Dowling. En sprudlande person som skiner lika starkt som solen. Snacka om att jag blev förvånad när hennes första bok fick titeln Eira Martel – Flickan av mörket?! Men ja, även solen har sina fläckar :). Jag har i två års tid velat läsa den, men det var inte förrän Eira Martell – Grimoarens hemlighet kom ut som jag faktiskt gav de båda böckerna en chans.
Sent, jag vet, men det heter ju bättre sent än aldrig. Och jag kan säga att jag är glad att jag väntade. Jag vet inte riktigt vad jag hade tagit mig till om jag hade läst första delen när den kom ut och sedan fått vänta TVÅ år innan fortsättningen. Nu läste jag del 2 direkt efter del 1 och jag är glad för det. Då böckerna är sammanlänkade har jag bestämt att min recension kommer att handla om Eira Martell 1 och 2.
Jag har kanske skrivit det innan men jag kommer att skriva det igen. Jag är så otroligt tacksam för att ha varit en av Serafs ambassadörer för i år. Genom uppdraget har jag fått läsa flera romaner som jag kanske inte hade läst annars och på så sätt också bekantat mig med nya författare. Jordgubbste och chokladdoppade maränger är min första bok av Ida Fryklund, men troligtvis kommer det inte bli den sista…
En av de första personerna jag började följa när jag startade min bokstagram var Stina Rundqvist. Då visste jag inte att hon hade en bok på gång. Nu, tre år senare har jag haft äran att läsa hennes debutroman Näcken…
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. Jag fastnade direkt för kråkan och visste att jag ville veta mer om henne. Sedan dess har jag följt hennes resa genom Under-serien. Här kan ni läsa mina recensioner av Under svart himmeloch Under mörk jord. Men nu kommer en recension om den tredje och sista delen…
Det här var min andra bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang. Jag har tidigare i år läst Babel av henne och nu var det dags för Yellowface. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni ville ge Kuang en ny chans efter att Babel hade gett oss blandade läsupplevelser.
Fängslande, klaustrofobisk och ångestframkallande!
I somras fick jag äran att förhandsläsa Elina Kangas kortroman Springor av mörker. I veckan gav Seraf ut den och nu finns den alltså för allmänheten att läsa. Även om boken inte är längre än 107 sidor, hinner Elina skrämma slag på sin läsare både en och fem gånger…
Jag fick frågan av Marie Jungsand på Bokförlaget Forum om jag ville läsa Mons Kallentofts nya bok Isgudarna. Jag tvekade lite eftersom jag inte hade läst de tidigare böckerna i serien, men till slut sa jag ändå ja. Var det ett bra beslut då?