Smörig, pinsam och platt!
Flawless av Elsie Silver är ännu en populär bok som jag inte borde ha läst. Men här sitter jag och försöker skriva några vettiga tankar om den. När ska jag lära mig?
Den här serien (Chestnut Springs) har varit överallt på sistone. Och efter att ha läst Ett litet liv kände jag för något lättare, men det här var… ja, läs vidare och se!
Gripande, hopplös och skoningslös!
Det är med skräckblandad förtjusning som jag närmar mig Ett litet liv. Jag har skjutit på läsningen flera gånger. Men när en vecka i Montenegro närmade sig bestämde jag mig för att det kunde vara läge att ge den omtalade boken en chans. Och vad säger man?! Efter fem dagars intensivt läsande och drickande (dränkte bokens sorger i alkohol) slutförde jag boken; eller gjorde boken slut på mig?! Läs vidare och se….
Gränslös, skamlös och skarp!
Sedan jag läste Apelsinfågeln har jag varit nyfiken på Julia Mäkkylä. Jag älskade ju verkligen hennes debutroman. Därför var jag överlycklig att Julia tänkte på mig när Vinklar släpptes. Nu när jag har läst Vinklar kan jag se att det finns en del likheter mellan Jula Mäkkyläs verk. Både Apelsinfågeln och Vinklar har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora verk om ensamhet, åtrå och utanförskap. Men håller Vinklar samma nivå som Apelsinfågeln?
Beroendeframkallande, vacker och normbrytande!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Den här gången gick min resa till Japan via Julia Mäkkyläs novellsamling Apelsinfågeln.
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av första mötet med Julia Mäkkyläs prosa.
Udda, skurvad och spännande!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men förra året fick jag hem ett gäng barnböcker och därför har jag i år bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Här är min recension av Lotta Oudhius bok Spöksommarnätter. Jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Lotta och Idusförlag för det för det!
Bitterljuv, värmande och tankeväckande!
Uppmaningen ”Döm inte en bok utifrån dess omslag” har väl de flesta av oss hört. Men gäller detsamma när man ska köpa böcker? Köp inte en bok utifrån dess omslag?! Jag har länge spanat in Toshikazu Kawaguchis roman Before the coffee gets cold just på grund av att omslaget tilltalade mig. Omslaget med den turkosa färgen, de mysiga cafémöblerna och den söta katten. Hur kan man inte vilja ha den? Att den dessutom verkar vara väldigt populär och väldigt omtyckt av alla som har läst den gjorde mig inte mindre benägen av att vilja äga den. Sommaren 2022 blev den äntligen min och i september samma år vågade jag mig på att ge dess insida en chans också. Och nu har den äntligen kommit på svenska. Tack Akademius/Mius för att jag får avnjuta den på svenska också.
Tankeväckande, överraskande och lättsam!
Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen var en överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist. En bok vars omslag är en fröjd för ögat, men hur är det med innehållet? Är det hjärtats fröjd, eller inte? Läs vidare och se 🙂
Varm, snabbläst och tankeväckande!
Den tredje boken i bokklubben för i år blev Katten som räddade böcker av Sosuke Natsukawa. En bok om talande katter och om böckernas enorma kraft. Kan det egentligen bli bättre för någon som älskar katter och böcker? Well, du får läsa vidare och se…
Det finns många likheter mellan litteratur och musik, eller hur? De bidrar båda med visdom, ingjuter mod och helar våra liv. De är skapade av människor som redskap för att ge oss tröst och inspiration.
Natsukawa, 2022:106
En bok som står i bokhyllan är bara hopsatta papper. Om en bok med stor kraft eller en episk berättelse inte öppnas är det bara papper. Men en bok som har uppskattats och älskats, fyllts med mänskliga tankar, har blivit besjälad. /…/ En älskad bok kommer alltid att ha en själ. Den kommer till sin läsares undsättning när denna är i nöd.
Natsukawa, 2022;198-199
Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Förutsägbar, platt och full av kvinnohat!
Lucy Scores serie om det lilla samhället Knockemout är kanske en av de mest återkommande i mitt flöde. Böckerna med blommor på i ljusblått, rosa och lila. Sockersöta. Drömmande och oskyldiga. Men efter att ha läst Allt vi aldrig kom över, boken med det ljusblåa omslaget, vet jag att skenet bedrar. Efter att ha läst Allt vi aldrig kom över trodde jag att jag var färdig med Lucy Score. Men när Printz överraskade mig med, Allt vi försöker dölja, den andra delen i serien kände jag att jag var tvungen att läsa den. Kunde detta rosa omslag med liljekonvaljer på överraska mig?!