Det var ju alldeles för länge sedan jag skrev en recension om en romantisk komedi där huvudkaraktären Olive tvingas fejkdejta någon hon inte drar jämnt med från början… Skämt åsido men när jag läste Osmekmånad reagerade jag inte på att en av huvudkaraktärerna hette Olive. Alltså samma sak som en av huvudkaraktärerna i Kärlekshypotesen som jag hade läst bara månaden innan. Det är först nu som de facto slår mig. Men trots att de hade sina likheter är de också väldigt olika och läs och häpna, jag gillade dem båda lika mycket!
Egalias döttrar – Gerd Brantenberg
Jag minns att jag läste Egalias döttrar under min högstadietid och jag vill säga att jag tyckte den var rolig. Därför var jag glad när Modernista kom med en nyutgåva av den och att jag fick läsa. Som jag skrev har jag läst den en gång och tyckt om den, nu vid min omläsningen undrar jag om jag verkligen förstod den fullt ut i mina tonår…