Jag minns att jag läste Egalias döttrar under min högstadietid och jag vill säga att jag tyckte den var rolig. Därför var jag glad när Modernista kom med en nyutgåva av den och att jag fick läsa. Som jag skrev har jag läst den en gång och tyckt om den, nu vid min omläsningen undrar jag om jag verkligen förstod den fullt ut i mina tonår…