Jag minns att jag läste Egalias döttrar under min högstadietid och jag vill säga att jag tyckte den var rolig. Därför var jag glad när Modernista kom med en nyutgåva av den och att jag fick läsa. Som jag skrev har jag läst den en gång och tyckt om den, nu vid min omläsningen undrar jag om jag verkligen förstod den fullt ut i mina tonår…
Den brinnande kartan – Lisa McMann
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men i år har jag fått hem ett gäng barnböcker och därför bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Årets första barnbok blev Den brinnande kartan av Lisa McMann. Jag tyckte att beskrivningen av den lät spännande och jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Harper Collins för det!
Under mörk jord – Christina Öhman
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. I våras fick jag äntligen chansen att läsa den. Här kan du läsa recensionen. I oktober i år var det dags för Under mörk jord…
Skuggan av en kung – Leigh Bardugo
Ni som följer mig, vet att jag inte är en van fantasyläsare. Jag läser fantasy, men inte tillräckligt för att känna mig helt bekväm. För mig är det då viktigt att författaren anstränger sig för att göra mig trygg. Får mig att känna mig hemma i en värld bortom vår. Och det tycker jag att Leigh Bardugo verkligen gör med sin roman Skuggan av en kung. Tack Lilla Piratförlaget (Gilla Böcker) för att jag fick läsa och förlåt för att recensionen kommer så sent, men jag antar att det är bättre att den kommer sent än aldrig!
The House in the Cerulean Sea – TJ Klune
TJ Klune. Men herregud vilken stjärna. Stunder som denna är jag så otroligt glad att jag började med #bokstagram. Utan bokstagram hade jag aldrig kommit i kontakt med TJ Klune och hans roman The House in the Cerulean Sea. Och tänk vilken läsupplevelse jag hade gått miste om då. Tack Tina för att du rekommenderade den, tillsammans med resten av bokstagram.
A court of – serien – Sarah J. Maas
A Court of … – serien av Sarah J. Maas är inte bara en spännande fantasy-serie med rikt och detaljerat världsbygge, utan också en berättelse om karaktärernas personliga resor och utveckling. En serie fullproppad med magi, fantasi, äventyr, intriger, fasansfulla odjur, sagolika väsen och kärlek. Det är en serie som alla verkar älska, men hur föll den mig i smaken då? Kan finns någon spoiler – om det nu går att spoila något som är så omskrivet.
Den röda falken – Caroline Hurtig
En bok som Jennifer rekommenderade mig att läsa i min 2022-års #12challenge var Caroline Hurtigs roman Den röda falken. Förutom att den var väldigt populär bland mina fantasy-älskande bokvänner, visste jag inte så mycket om den. Den var alltså lite av ett oskrivet blad för mig och det var det som var så spännande med den. Jag gick in i läsningen helt förutsättningslöst.
Varsel i natten – Ann-Catrin Mattsson
Sedan det spännande slutet på Dotter av Jord har jag längtat efter uppföljaren. Jag har försökt luska. När det inte har gått har jag försökt locka och pressa Ann-Catrin Mattsson. Kräva att hon skulle jobba snabbare! Jag behövde veta hur det gick för Ailea och Roderic. Kunde hon inte förstå det? Men jag fick snällt vänta och vänta och vänta. I november kom dock, äntligen, lyckan på posten. Då hade jag Varsel i Natten i min ägo. Den kom i ett blått, vadderat kuvert. Med doft av lavendel och smak av choklad. Jag ska nu försöka att skriva mina tankar om den, utan att avslöja något samtidigt som jag gör min läsupplevelse rättvisa. Vi får väl se om jag lyckas…
Atlas – De utvalda – Olivie Blake
Det finns böcker som ständigt dyker upp i mitt flöde. Böcker som älskas eller hatas av läsare. Böcker som läsare älskar att hata eller hatar att älska. En av dem där vattendelarna är Atlas – De utvalda (The Atlas Six) av Olivie Blake. Hade det inte varit för att Bokfabriken släppte översättningen av den, vet jag inte om jag hade läst den. Men nu när den finns på svenska, tänkte jag att jag lika gärna kunde ge den en chans. Tack Bokfabriken för att ni gav mig den chansen! Jag känner mig som en av de utvalda!
Prinsen som försvann – Johan Arvidsson
När en Kalmarbo släpper en roman, då läser jag den. Oavsett vad jag tycker om genren romanen tillhör. Det är det jag gör. Jag hade i flera veckor följt Johan Arvidssons artikelserie i Kalmarposten: Så gick Johan Arvidsson från idé till författare och avundats honom. Tänk att ha det modet. Att ta det steget. När vi i somras hamnade i samma nummer av Kalmarposten hörde han av sig och frågade om jag ville läsa. Jag sa ja, trots att fantasy-genren inte är den genre jag trivs bäst i. Men vi Kalmarbor måste hålla ihop… Tack för att jag fick läsa!