Fängslande, klaustrofobisk och ångestframkallande!
I somras fick jag äran att förhandsläsa Elina Kangas kortroman Springor av mörker. I veckan gav Seraf ut den och nu finns den alltså för allmänheten att läsa. Även om boken inte är längre än 107 sidor, hinner Elina skrämma slag på sin läsare både en och fem gånger…
Springor av mörker: Handlingen i korta drag
I Springor av mörker följer vi Celine, som nyligen lämnat ett destruktivt förhållande med Martin. Tillsammans med sin katt Sixten flyttar hon till en avlägsen stuga i skogen för att skapa sig ett nytt liv. På plats i stugan försöker Celine vänja sig vid sitt nya liv och sin nya omgivning. Till en början tycks allting vara som en dröm.
Dock dröjer det inte länge innan märkliga och skrämmande saker börjar hända och drömmen blir till en mardröm. Celine känner sig förföljd av det förflutna och det visar sig att stugan har en mörk historia. I stugan finner hon nämligen en mystisk bok som beskriver hur en kvinna, Joline, förlorar sin röst och sitt liv till sin ondskefulla tvillingsyster Theresia. Celines egen rädsla och känsla av förföljelse växer i takt med att hon läser boken.
Spänningen mellan det förflutna och det okända växer och Celine måste nu hantera både sina egna demoner och det skrämmande och ondskefulla som lurar i skuggorna.
Springor av mörker: Min läsupplevelse
Springor av mörker är en fängslande, spänningsfylld och något klaustrofobisk kortroman om mörka hemligheter, ensamhet och obeskrivlig ondska.
Romanens styrka ligger i Elinas förmåga att skapa en stark känsla av obehag genom subtila antydningar snarare än direkta hot. Jag älskar och fängslas av de detaljerade miljöbeskrivningarna, särskilt kring den isolerade stugan med knarrande golv och skuggor som verkar leva ett eget liv. Elina har verkligen utnyttjat den isolerade platsen för att utveckla sin berättelse och skapa en kuslig stämning som skrämmer slag på mig.
Det är genialiskt att låta handlingen utspela sig i en liten stuga långt in i skogen, isolerad och avskuren från all civilisation. Det ger mig ångest och panikkänslor. Det gör att jag får svårt att andas. Att stugan dessutom har ett inneboende mörker, gör det till en riktig mardröm. Jag ryser. Elina Kangas bygger upp en miljö som ger mig en klaustrofobisk känsla, trots att jag befinner mig i det fria. Så långt är allting gott.
Men jag kan tyvärr inte bortse det jag ogillade med den här boken; nämligen karaktärerna. Jag har ganska svårt att relatera till dem och hittar inte riktigt någon karaktär som jag fullt ut hejar på. Visst, Celine är den karaktär jag lär känna bäst, men jag kan inte riktigt säga att jag greppar henne fullt ut och det stör mig. Jag kommer på mig själv med att stundtals bara vilja ruska om henne, samtidigt som jag stundtals bara vill rädda henne.
Slutsats
Springor av mörker är en fängslande och psykologiskt intensiv kortroman med element av skräck och mystik. Den väcker både fascination och olust och visar att Elina Kangas är en skräckförfattare att räkna med. Den kommer säkerligen en dag att göras om till en skräckfilm, och då vill jag att ni kommer ihåg var ni läste det först!