Långdragen, repetitiv men också stundtals fängslande!
I april 2022 läste jag Sarah Penners roman Giftmakerskan och jag kan säga att jag fullkomligt älskade den. Så det var inte jättekonstigt att jag ville läsa hennes andra roman Sällskapet så fort den kom ut. Tack vare Harper Collins kunde jag det. Men den tilltalade mig inte alls på samma sätt som Giftmakerskan. Och om du stannar kvar, ska jag förklara varför.
Sällskapet: Handlingen i korta drag
Sällskapet av Sarah Penner är ett gripande historiskt mysterium som tar med oss in i en värld av spiritualism, seanser och mord. Berättelsen utspelar sig 1873 i Paris och London.
Precis som i Giftmakerskan, följer vi här två kvinnor; Vaudeline D’Allaire och Lenna Wickes. Vaudeline är en hyllad och välkänd spiritist som flitigt anlitas av såväl änkor som utredare för att tillkalla mordoffers andar och fastställa identiteten på de personer som har dödat dem. Lenna, har kommit till Paris för att finna svar om sin systers död. Men för att göra det måste hon helhjärtat gå in i det okända och övervinna sin egen skepsis mot det ockulta. Därför blir hon lärling hos Vaudeline.
När Vaudeline åker till England för att lösa ett uppmärksammat mord följer Lenna med. Men när de tillsammans med de mäktiga männen i Londons seanssällskap börjar nysta i mysteriet förstår de båda kvinnorna att de inte bara är på väg att lösa ett brott utan även är intrasslade i ett själva…
Sällskapet: Min läsupplevelse
Efter att tidigare ha läst och njutit av Giftmakerskan, var jag som sagt sugen på att läsa Penners senaste roman. Men efter att ha läst Sällskapet vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka om den. Jag tror att jag älskade konceptet bakom den mer än själva utförandet.
Den stämningsfulla och spänningsfyllda atmosfären gör att jag snabbt sugs in i berättelsen och tror att det ska bli en favorit, men sedan blir berättelsen något repetitiv och långdragen. I den sista fjärdedelen av romanen fångas jag på nytt och där finns ett slut som överraskar mig. Men jag känner att vägen dit var onödigt lång och jag fann mig själv med att tappa intresset flera gånger under berättelsens gång, vilket försämrade min övergripande läsupplevelse.
Som många andra romaner, älskar jag kanske miljöerna mer än karaktärerna. Jag gillar hur Penner beskriver det viktorianska samhället, de sociala normer som råder, samt dåtidens spiritualistiska rörelser. Men jag gillar inte Lenna. Jag kommer inte alls överens med henne. Hon ska framstå som en logisk kvinna med vetenskaplig inställning, men hon agerar gång på gång på sina impulser och hon tar aldrig hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna av sina beslut. Det var väldigt få gånger som hon använde sitt sunda förnuft i romanen, vilket var väldigt irriterande. Hon var varken en sympatisk eller vettig karaktär och jag tröttnade snabbt på henne. Jag fick känslan av att Penner ville tilltala romance-läsare när hon slängde in sexscener i tid och otid. Jag tyckte bara att det kändes otroligt påtvingat och nästintill desperat. Nä, bättre kan du Penner!
Slutsats
Sammantaget var Sällskapet stundtals underhållande och stämningsfull. Men stundtals var den långdragen och repetitiv. Det är en bok som jag vet med mig att jag inte kommer att läsa igen, men jag kommer ändå ge Penner en chans till, för jag tror att hon är bättre än det här! Trots att jag är något besviken på bokens insida, är jag hänförd av dess utsida. Hur snygg är den inte?!