Rå, hjärtskärande och tung!
Inför årets #12challenge, 12 böcker rekommenderade av 12 vänner ville jag se vad mina kollegor läste. De som ville rekommendera något fick göra det och en av två kollegor som tog uppgiften på allvar var Annelie. Hon hade under vintern läst Rum utan titel av Nina Hemmingsson och nu rekommenderade hon den vidare till mig. Tack Kaunitz-Olsson för att jag fick chansen att läsa.
Rum Utan Titel: Handlingen i korta drag
I Rum Utan Titel får vi träffa och lära känna konstnären, makan och mamman Eva. Hon är en sökare. Hon söker efter bekräftelse, kärlek, frihet, förståelse, trygghet och normalitet. Men hon söker även efter en plats att passa in i. En plats där linjerna inte är så hårda och kanterna så skarpa.
I romanen får vi får lära känna Eva genom hennes destruktiva äktenskap med Karl, kärlek till barnen Josef och Klara, samt hennes stora dröm om en lycklig kärnfamilj. Hemmingsson låter oss komma Eva in på bara skinnet och snart gör hon oss varse om att allting inte är lika lugnt som det först verkat vara. Under ytan pyr ett hot om en annalkande katastrof som hotar att explodera och rubba ordningen i det lilla radhusområdet och som läsare kan du bara stå och se på när det händer.
Rum utan titel är en roman om ensamhet, både den vi kan längta efter och den vi är lite rädda för. Men det är också en berättelse om kommunikationssvårigheter, psykisk terror, normer och en relations uppgång och fall.
Rum Utan Titel: Min läsupplevelse
Under tiden jag läser Rum Utan Titel plågas jag. Våndas. Jag har svårt att andas. Jag har svårt att röra på mig. Flera gånger tänker jag att jag ska lägga ifrån mig den och aldrig ta upp den igen. Men sedan dras jag till den. Jag förbannar min kollega för att hon tipsade mig om den, samtidigt som jag är glad att jag får bekanta mig med Nina Hemmingssons mästerliga prosa.
I romanen får vi alltså följa Eva genom hennes dysfunktionella och destruktiva äktenskap. Bara det ger romanen ett mörkt skimmer och en hotande stämning som likt en våt filt omsluter en. Paralyserar en. Och jag hade väldigt svårt för det mörker, den hopplöshet, trasighet och maktlöshet som Hemmingsson skildrar i den här romanen. Framförallt visste jag inte hur jag skulle hantera det.
Samtidigt som jag kände avstånd till karaktärerna i allmänhet, och Eva i synnerhet, kom jag, genom Hemmingssons språkliga träffsäkerhet och avskalade prosa, Eva nära. Jag var med henne, andades samma luft som hon, kämpade med henne och viskade att hon skulle stå på sig. Slå sig fri. Även om jag inte hade någonting gemensamt med Eva, blev jag en del av henne. Och det blev kusligt att en så lågmäld, avskalad och sparsmakad berättelse, ändå kunde tala så starkt till mig. Än idag, 11 månader efter att jag läst ut den, får jag kalla kårar av de obehagliga känslorna som boken framkallade.
Slutsats
Rum utan titel är en samling av känslor; mörka, förtvivlade, bångstyriga, hotfulla och grandiosa känslor. Om du gillade Elin Cullheds roman Eufori, kommer du med säkerhet att gilla den här. Den är hjärtskärande, igenkännande, hemsk och vacker, på en och samma gång.