Händelserik, äventyrlig och övermäktig!
När en Kalmarbo släpper en roman, då läser jag den. Oavsett vad jag tycker om genren romanen tillhör. Det är det jag gör. Jag hade i flera veckor följt Johan Arvidssons artikelserie i Kalmarposten: Så gick Johan Arvidsson från idé till författare och avundats honom. Tänk att ha det modet. Att ta det steget. När vi i somras hamnade i samma nummer av Kalmarposten hörde han av sig och frågade om jag ville läsa. Jag sa ja, trots att fantasy-genren inte är den genre jag trivs bäst i. Men vi Kalmarbor måste hålla ihop… Tack för att jag fick läsa!
Prinsen som försvann: Handlingen i korta drag
Prinsen som försvann är första delen i historien om Väktarstenen. Det är en äventyrsroman i sann Tolkien-anda. Här blandas klassiska fantasy-inslag med tänkvärda samhällskommentarer. Här möter läsaren oväntade hjältar, nya världar, ondskefulla odjur och magiska portaler.
I Prinsen som försvann får vi följa händelserna efter att storkungen Rimbor har dött. Oraklen på Il Mar har spått om illavarslande omen. Den ena hemska händelsen avlöser den andra nu när Unionen Bad står utan monark och hotas av tronföljdskrig. Ambassadör Silvertunga måste ge sig iväg för att söka allierade hos alverna på Il No och förhindra ett krig. Men det är inget lätt uppdrag och han möter många motgångar. Samtidigt kämpar Yoga och Yegir, två alviska väktare, längs oändlighetens vägar. De har rest till människornas hemplanet i sökandet efter den rättmätige härskaren. Men ska de finna den de söker och vad måste de offra i sökandet?
Prinsen som försvann: Min läsupplevelse
Oj, jag ska vara helt ärlig och säga att jag tog mig vatten över huvudet när jag tackade ja till att läsa den här romanen. Jag läser sällan, nästintill aldrig, fantasy och gör jag det är det Harry Potter-serien. I den världen är jag trygg. Men här, i nya världar med nya varelser och odjur är jag på främmande mark. Jag började läsa och cirka 100 sidor in satt jag mest som ett frågetecken. Vad hade jag läst? Vem är vem? Vem söker vem? Vilken värld befinner jag mig i? Vad är vad, vad är vem, vem är vem och vem är vad? Frågorna var många. Jag ville gråta. Jag ville ge upp.
Men istället för att ge upp, började jag om från börja. Med penna i handen. Jag antecknade ner personer och platser. Drog pilar. Läste vidare. Fick ett sammanhang. Men det tog mig tid. Kanske är det för att jag är ovan fantasy-läsare eller för att det händer lite för mycket på en och samma gång.
Vid omläsningen blev det lättare men jag lyckades ändå finta bort mig själv några gånger innan jag kom fram. Med det sagt var min läsupplevelse en sjuhelsikes berg-och-dalbana. Men slutet blev så spännande och lockade mig till att kanske ge bok två en chans när den kommer. Jag kan inte annat än att imponeras av Johan Arvidssons fantasi. Det märks att han är inspirerad av Tolkien, men han gör något eget. Han skapar nya världar med nya fantasy-inslag. Gör sin egen grej. Min favorit är när han blandar det mänskliga och vardagliga med det påhittade och magiska. När han smyger in fyndiga och tänkvärda samhällskommentarer i en bok full av magi och fantasi. Hatten av för det Johan!
Slutsats
Prinsen som försvann är en äventyrsroman i sann Tolkien-anda. Den bjuder in läsaren till en helt ny värld med nya väsen och nya faror. Det är många karaktärer och platser att hålla reda på vilket enligt mig var en aning övermäktigt, men om du är en som gillar fantasy kommer du med stor sannolikhet att gilla den här boken.