Smart, annorlunda och innovativ!
När jag började läsa Pet trodde jag att jag skulle få läsa en ungdomsroman, lik vilken annan som helst. Men redan efter bokens inledande tre sidor visste jag att Pet inte alls var det jag trodde att den skulle vara… Tack Tranan för att jag fick äran att läsa.
Pet: Handlingen i korta drag
Pet utspelar sig staden Lucille, en plats där rättfärdiga ”änglar” har eliminerat alla monster och folket har segrat. Det här är en värld utan dåliga människor som gör dåliga saker. Det är i alla fall vad alla säger och det Jam har fått lära sig. Men en natt dyker en varelse upp från Jams mammas senaste målning. Den säger att den heter Pet och att den är på jakt efter ett monster som finns hemma hos Jams bästa vän.
Det borde inte finnas några monster att jaga. Blotta tanken på det betyder att Jam har levt i en lögn och det kan väl inte stämma?! Medan alla andra lever i förnekelse måste Jam bestämma sig för om hon tror på Pet och ska vara med jakten. Inte bara för att skydda sin vän, utan också för att ta reda på sanningen, hur smärtsam den än är. Men hur räddar du världen från monster, om ingen vill erkänna att de existerar? Och hur jagar man ett monster när man inte ens vet vad eller vem man letar efter?
Pet: Min läsupplevelse
När jag hör ordet ungdom, tänker jag på mina elever. Men ungdomarna i Pet är inte som mina elever och känns i mångt och mycket, yngre än mina elever. Därför tänker jag mig att Pet är skriven för yngre ungdomar. Samtidigt finns det ett sådant djup och så många dimensioner i romanen att jag har svårt att tänka mig att mina elever skulle förstå den fullt ut. Fan, jag tvivlar på att jag har förstått den fullt ut!
Så, även om jag kände mig lite vilseledd av den här bokens kategorisering var jag, i slutändan, glatt överraskad. Redan efter tre sidor fick jag pausa en stund för att reflektera över det jag hade läst. Redan då visste jag att den inte skulle likna någon annan bok som jag hade läst. Trots att boken inte är mer än 240 sidor, tog det tid att läsa den, eftersom jag var tvungen att pausa för att samla mina tankar och diskutera innehållet i den med en kollega.
Pet påminner oss om att dåliga människor inte slutar existera bara för att vi vägrar erkänna att de finns. Den handlar om att vi måste stå upp mot dem som gör fel, även om de står oss nära. I stort är Pet en samhällskritisk framtidsskildring och utmanar läsarens uppfattning om gott och ont.
Mångfalden som finns i boken är en styrka, samtidigt som jag kan tycka att det stundtals blir för övermäktigt. Här finns exempelvis en mångfald i både inkludering och intersektionella identiteter. Vår huvudkaraktär Jam är svart, trans, samt selektivt stum, vilket är fantastiskt. Men det tar inte slut där. Samtidigt som det är romanens styrka, tror jag, tyvärr, och är rädd för att det kan vara bokens största svaghet. Den kommer läsas och rekommenderas av dem som står för öppenhet och ratas av dem som vill ha det som det alltid har varit… Och det är väl inte ändå inte syftet med boken?!
Slutsats
Pet är verkligen inte lik någon annan bok som jag har läst. Jag läste den i syfte att hitta en ny bok att läsa med mina elever, men efter att ha läst den tror jag tyvärr att den inte skulle förstås av mina elever. Den är för mångbottnad och metaforisk att budskapet skulle gå över huvudet på dem. Men jag kommer inte att ge upp hoppet… en dag ska jag lyckas läsa den med eleverna, för jag tycker att de behöver läsa den!