Lång, upprepande och lite smått onödig!
Jag kan nog säga, utan att det känns som en lögn, att Rebecca Yarros är den mest hypade författaren sedan 2023. Jag vet inte riktigt hur eller när det hände, men plötsligt var hon överallt. När jag skulle välja 2024 års första bok, var det med en skräckblandad förtjusning som jag plockade upp Fourth Wing. En omåttligt populär bok som tyvärr inte levde upp till förväntningarna.
När jag slog igen Fourth Wing i januari 2024 kände jag mig besviken. Det var en riktig ”njah”-bok för mig. Ändå var jag tillräckligt fascinerad för att vilja fortsätta serien. Tur för mig att Iron Flame redan väntade hemma. Och när jag väl hade läst ut den ? Då dansade jag segerdansen, inte för att boken var slut, utan för att den fick mig att vilja ha mer. Men min återvändo till Navarre skulle dröja. Många, långa månader. Närmare bestämt till 21 januari 2025. Tack,Gondol, för att du är min ständiga medryttare på denna drakfärd!
Onyx Storm: Handlingen i korta drag
Rebecca Yarros fantasyserie The Empyrean utspelar sig i Navarre, ett land där drakar och människor samexisterar. Onyx Storm, seriens tredje bok, tar vid precis där Iron Flame slutade. Vi fortsätter att följa Violet Sorrengail, vars värld ännu en gång har kastats omkull i efterdyningarna av händelserna i Iron Flame. Hon har återfunnit en familjemedlem men förlorat en annan, insett att de sanningar hon en gång trodde på bara var lögner och hon har förstått att fienderna inte längre enbart lurar utanför murarna, utan även inom dem.
Men Violet är inte längre den sköra, osäkra flicka som motvilligt kastades in i drakryttarnas värld. Hon har lärt sig att slåss, att överleva och att aldrig mer lita blint på någon. Hennes svaghet – eller kanske snarare sårbarhet – visar sig främst i relationen till Xaden. Deras relation har ännu en gång satts på prov och med en fiende som är starkare än de kunnat ana, står Violet inför sitt svåraste val. Hon har redan offrat mer än hon trodde var möjligt, men hur lång är hon villig att gå för att rädda det eller den hon älskar?
Onyx Storm: Min läsupplevelse
Redan i första boken störde jag mig på Violet. Yarros upprepar gång på gång hur smart hon är, men ändå lyckas mindre begåvade personer lura henne. Visst, hon är mer försiktig och har lärt sig av sina misstag, men trots det går hon rakt in i fällor, flera gånger om. Det som skiljer hennes personlighet från tidigare böcker är att hon har anammat Xadens envishet och bångstyrighet. Om det är till hennes fördel? Tveksamt!
Jag har ju sagt det förut, och jag säger det igen; jag är inget fan av Xaden. Jag tål honom lika lite i bok tre som i de tidigare böckerna. Varför de två fortsätter att vara ”ett par” är en gåta för mig. Efter slutet på Iron Flame hoppades jag på en paus från deras drama-queen-relation. Men icke. Istället fortsätter Yarros spela den trasiga skivan som har hakat upp sig och kör samma hackiga slinga, om och om och om och om igen. Och jag är så innerligt trött på det.
Onyx Storm bjöd inte på en storm, det var mer lugnet före stormen. Den här boken är nästan 700 sidor, och det är 700 sidor för mycket för en bok där handlingen knappt rör sig framåt. Okej, det finns väl några viktiga händelser, men de upptar kanske 100 sidor. Resterande 600 sidor? Xaden och Violets eviga vara eller icke vara. ”Jag är inte bra för dig, vi kan inte vara tillsammans” – två sekunder senare – ”Jag kan inte leva utan dig, jag dör hellre än att vara ifrån dig”. Men om någon annan påpekar samma sak? Då blir de förbannade och hotar att döda personen. Det är ORIMLIGT att deras relation tar så stor plats! Särskilt när världen står inför ett krig som kan utplåna allt.
Det enda som hindrar mig från att slänga boken i väggen, är drakarna. De mystiska, farliga, griniga, brutala, mäktiga, magiska – och samtidigt känsliga – drakarna. Jag älskar verkligen drakarna i allmänhet, men Tairn och Andarna i synnerhet. Det är tack vare dem som boken inte får minuspoäng. Och jag är så glad att de får mer utrymme här.
Slutsats
Onyx Storm är en bok som, enligt mig, inte borde ha skrivits, men Yarros var svag och föll för sin egen popularitet. Och vem kan klandra henne egentligen?! Onyx Storm har legat på topplistan sedan den släpptes i januari. Så uppenbarligen passar den alla andra förutom mig… men jag är nöjd med att inte vara som alla andra! Nu hoppas jag att det dröjer innan nästa bok kommer så att jag hinner glömma hur mycket jag störde mig på huvudkaraktärerna i denna bok.