Gripande, ojämn och relevant!
För några år sedan läste jag Jag, En av David Levithan och jag var helt uppslukad av den. Varenda stavelse var som ett gift och ett antigift i ett. Sedan dess har jag rekommenderat den till allt och alla. När jag i höstas såg att han hade skrivit Om du lämnar mig här tillsammans med Jennifer Niven, en författare som jag har hört mycket gott om, visste jag att jag var tvungen att läsa den. Jag tackar Lilla Piratförlaget för att jag fick äran att läsa den och på så sätt stilla min Levithan-hunger.
Om du lämnar mig här: Handlingen i korta drag
I Om du lämnar mig här får vi följa Ezra och hans storasyster Bea. De har alltid stått varandra nära och hittat ett hem i sin kärlek till varandra. Ezra och Bea har i flera år nu stått som en motpol mot deras mamma och styvpappa Darren. De har varit en god kraft mot en ond. Men en dag är Bea, plötsligt bara … borta. Ingen vet var hon är och Ezra förstår ingenting. Han känner sig vilsen, sviken och… skräckslagen. Hur kunde hon lämna honom ensam med en våldsam styvpappa och försummande och svag mamma? Det enda spår som finns kvar av Beas existens är en lapp med en okänd mailadress på, gömd så att endast Ezra ska hitta den. Det här blir starten på sökandet efter svaren på alla frågor som Ezra har gått och burit på länge.
Genom mail-konversationer mellan syskonen får läsaren ta del av Ezras och Beas mörka och dystra förflutna. Vi får veta varför Bea stack och lämnade Ezra kvar i helvetet som de har kallat hem, bara två veckor innan hon skulle gå ut high school. Vi får också se efterdyningarna av att Beas försvinnande och vilken effekt de får på Ezras livssituation. Trots att det ligger en bitterhet över det förflutna och nuet, skildrar författarna ett hopp om en framtid där det förgångna inte ska skymma sikten för det som finns framför dem. En framtid som är ljus och ömsint.
Om du lämnar mig här: Min läsupplevelse
Jag hade höga förväntningar på Om du lämnar mig här. Tyvärr måste jag dock säga att boken började i moll. Genom första halvan av boken var jag förvirrad. Jag kunde inte känna igen Lavithans berättarstil och undrade om det här verkligen kunde vara Levithan och Niven. Var de förmögna att skildra så osympatiska och intetsägande karaktärer och dialoger? Och vad hände med de starka känslorna och de vackra orden? I början av boken kände jag mig besviken och var nära på att ge upp.
Men plötsligt var den där. Cirka 50% in i boken fann jag magin. Den som uppstår när två vackra världar kolliderar och sammansmälter till en. Magin som uppstår när den, till en början, osympatiska Bea börjar blotta sin själ och när den, till en början, smått menlöse Ezra börjar visa styrka och mognad. Då gråter jag. Jag gråter för barn som behöver växa upp i en miljö där de blir utsatta för övergrepp och försummelse. Jag gråter för barn som möts av samhällets blindhet och dövhet, när det enda de vill är att bli sedda och hörda. Men mest gråter jag för barn som mitt i allt elände finner hoppet och den inre styrkan att gå framåt, bort från mörkret, våldet och övergreppen. I slutet är jag uppslukad.
Trots den sega inledningen tycker jag att boken hämtar sig i slutet och gör att jag ändå tycker om den i sin helhet. Jag må nästan ha gäspat mig igenom den första halvan men än viktigare är att jag slukade den andra halvan i ett nafs. Jag tycker att det är en viktig bok som kan ge stöd i situationer som känns jobbiga. Summa summarum var det här en vacker berättelse om att finna hopp, självkärlek, självacceptans och den inre styrkan när allting känns förlorat.
Slutsats
Om du lämnar mig här är en bok om våld, utsatthet, utanförskap, vänskap, relationer och frånvarande föräldrar. Men den riktar sig kanske mer till yngre ungdomar. De som inte begär så mycket djup i varken karaktärer eller dialoger. Är du istället, som jag, lite äldre och mer kräsen, lär du vilja ha fler nyanser och då kanske du blir en aning besviken, framförallt i början, men ge inte upp. Den blir starkare. Trots att den här boken inte nådde till mina förväntningar, kommer jag definitivt att ge både Levithan och Niven fler chanser.