Uppmuntrande, hjärtevärmande och levande!
Jessica Georges roman Maame har många likheter med Candice Carty Williams roman Queenie. Men där jag hade svårt för Queenie älskade jag Maame. Från början till slut. Tack Jennifer för att du ville kompisläsa med mig och tack Malin för att du reserverade den åt mig på bibblan.
Maame: Handlingen i korta drag
Maame (ma-meh) has many meanings in Twi, but in my case, it means woman.
Maame handlar om den 25-åriga Londontjejen Maddie Wright; tjejen som hela sitt liv har fått andra att avgöra vem hon är och vad hon duger till för. På jobbet är hon assistenten som hunsas runt. Hemma är hon den som tar hand om sin Parkinsons-sjuke far, den som bevarar freden och hemligheterna. För sin ghananska mamma är hon Maame; den som tar hand om familjen och aldrig säger emot.
Men nu är det dags att hon börjar säga ifrån. Det är dags att hon själv får avgöra och bestämma vem hon är och att hon duger till mer än det som hennes liv har erbjudit henne hittills. När hon äntligen tar chansen att lämna hemmet är Maddie fast besluten om vilken typ av kvinna hon vill vara. En som klär sig i uppseendeväckande färger, dejtar män som inte finns med på hennes mammas lista över blivande svärsöner och står upp mot sin chef. Någon som inte behöver googla alla sina livsval. Men det är lättare sagt än gjort.
Genom berättelsen följer vi Maddie genom professionella upp- och nedgångar, gamla och nya vänskaper och romantiska relationer. Alla hennes upplevelser är tyvärr inte trevliga. Maddie är naiv och oerfaren och när den ena tragedin hopar sig på den andra upplever Maddie en enorm känsla av skuld som försätter henne i ett tillstånd av förtvivlan. Och innan hon kan gå framåt måste hon förstå vikten av att prioritera sig själv även om det innebär att konfrontera och såra de som står henne nära.
Maame: Min läsupplevelse
Först vill jag säga; wow, vilken vacker bok Maame är. Den är sorglig och hjärtslitande, samtidigt som den är söt, hoppfull, rolig och öm. Som jag nämnde inledningsvis påminner Maame väldigt mycket om Queenie. Båda handlar om en ung tjej i London som har svårt att hitta sin plats. Men likheterna slutar inte där. Båda handlar även om kärlek, familj, vänskap, personlig tillväxt, rasism, sorg, kulturkrockar, könsförväntningar och självacceptans. Men Maame är enligt mig starkare, roligare och mer autentisk.
Jessica George ger oss en gripande, engagerande och kraftfull roman om hur kultur kan påverka roller och förväntningar inom familjer och relationer. Maddie, vår söta, naiva och älskvärda huvudkaraktär försöker hitta balans mellan de ghananska familjevärderingarna som har präglat henne sedan barndomen och hennes liv som en ung Londonbor. Maddies kamp blir både verklig och relaterbar.
Jag hade under stora delar av Queenie svårt för huvudkaraktären, men i Maame fängslar Maddie mig från början och jag blir helt uppslukad och engagerad i hennes liv när hon möter alla sina upp- och nedgångar. Hennes hantering av sorg och skuld är särskilt kraftfull och rörande. Jag känner mig engagerad i hennes berättelse och under hela romanen känner jag med henne. Jag sörjer med henne, känner hennes ilska, skuld och smärta och firar hennes framgångar. Hejar på henne och vill krama om henne under de hjärtskärande delarna av boken. Jag är ledsen för hennes skull, vill skrika på hennes mamma och bror. Men mest av allt älskar jag Maddie. Hennes omtänksamhet, hennes humor, hennes Googlingar, hennes konversationer med sig själv och hennes mod. Jag älskar att se henne växa och acceptera sig själv.
Trots att boken är nästan 400 sidor, slukar jag den. Eller om den slukar mig? Hursomhelst är det en otrolig debut från George och jag längtar efter fler verk från henne.
Slutsats
Maame är en välskriven, fängslande, kvick, vis och känslomässig debut med en extremt fräsch, engagerande och älskvärd huvudkaraktär! Den är trots sina nästa 400 sidor väldigt snabbläst och du kommer må bra när du har läst den. Så gör det; läs den!