Ojämn, mörk och något överraskande!
Lånaren är kanske inte en bok som jag själv hade valt att läsa. Jag läser sällan deckare och har aldrig gett mig på Camilla Grebes böcker, just av den anledningen. Men när jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag ville läsa ”ny gastkramande spänning skriven av prisvinnande deckarförfattaren Camilla Grebe och debutanten Carl-David Pärsson?”, kände jag att ja, varför inte. Vi ger den en chans. Framförallt när den lutar mer åt en psykologisk rysare, än en sedvanlig deckare.
Lånaren: Handlingen i korta drag
I Lånaren får vi följa två karaktärer: Marika och Alba.
Alba är en ung och lovande polis med aggressionsproblem. På grund av sin ilska eller snarare bristen på behärskning av den, blir hon avstängd från sitt arbete i Stockholm och flyttas till en polisstation i Gnesta. Men hennes egentliga nya arbetsplats är avdelningen för olösta, kalla fall som ligger i Sundby, några mil från Gnesta. Där ska hon arbeta med Tore, den enda arbetande på avdelningen. Någonting som Alba är måttligt intresserad av. Men ganska snabbt börjar hon tillsammans med Tore utreda ett gammalt försvinnande på Norrberga gård i närheten och det visar sig att saker och ting inte riktigt är vad de först tycktes vara.
Marika har precis flyttat till Norrberga gård. En idyll i Sundby. Tillsammans med sin man Leo och sin dotter Bisse hoppas hon att flytten ska hjälpa dem att läka från den hemska olyckan som drabbade deras familj ett år tidigare. Att flytten ska bli deras nya början. Men snart börjar obehaget krypa sig på Marika. Först är det bara en känsla, men när saker och senare också personer börjar att försvinna, inser familjen att det finns något ont på gården som vill dem illa.
Då Norrberga gård är den gemensamma nämnaren för de båda karaktärerna förstår vi som läsare att deras vägar kommer att korsas och deras öden kommer att vävas samman.
Lånaren: Min läsupplevelse
Lånaren är lite som ett Kinder-ägg. Den innehåller nämligen tre överraskningar. När jag börjar läsa boken tänker jag att det ska vara en deckare med rysarinslag, men ganska snart står det klart att det mer är en spökhistoria, i Stephen King-anda. En spökhistoria där Norrberga gård får ett eget liv och därmed blir gården en karaktär i boken. Den mest spännande karaktären, men mer om det senare. Med denna genre-cocktail bjuder boken på den första överraskningen.
Som jag nämnde innan förstår vi att Albas och Marikas vägar kommer att korsas men när det kommer är det inte alls vad jag trodde att det skulle vara och det blir, för mig, den största överraskningen med boken. Den tredje överraskningen handlar om parallellhandlingen. Det finns nämligen ännu en dimension på den.
Så långt, så gott, men, det finns ett par saker med Lånaren som jag har problem med. Problem 1: karaktärerna. Alla i allmänhet, men huvudkaraktärerna i synnerhet. Alba och Marika är båda lika viktiga för berättelsen men tillika ointressanta. Jag känner, inför dem, samma sak som Alba känner inför sin förflyttning och jag kommer på mig själv med att inte bry mig om hur det går för dem. Alba är bara för mycket. Och Marika… Ja, jag förstår att hon sörjer, men är hon tvungen att vara så menlös och orimlig?! Speciellt när det kommer till Max och Greta, grannarna på gården. Tacka vet jag att Norrberga gård får ett eget liv och räddar berättelsen.
Problem 2: Språket. Svenskläraren i mig vill bara fatta tag i den röda markeringspennan och börja rätta. Jag är både besviken och chockad över hur många slarvfel det finns. Tyvärr gör språkfelen att jag inte får flyt i språket och hackar mig mest fram. Men turligt nog kan viljan att läsa vidare och se hur allting smälter samman, ta vid där språket blir svårhanterligt.
Slutsats
Lånaren är en mörk och snabbläst roman om sorg. Sorg som förlamar en. Den innehåller också ett mish-mash av olika genrer och överraskningsmoment vilka gör romanen spännande. Jag är glad att jag har läst den, men jag vet inte om jag är lika imponerad som andra verkar vara. Anledningen till det är att jag inte kan se förbi slarvfelen. De både irriterar och stör mitt flyt i läsningen.