Jahopp, då var det dags för ännu en TikTok-sensation. Den här gången är det Ali Hazelwoods debutroman Kärlekshypotesen som Modernista har gett ut på svenska som står på tur. Kommer den att överraska eller som tidigare TikTok-senastioner att göra mig besviken? Tja, läs vidare och se efter…
Kärlekshypotesen: Handlingen i korta drag
Ali Hazelwoods roman Kärlekshypotesen handlar om Olive Smith, en briljant, socialt besvärlig och något okonventionell doktorand. Hon är fokuserad på sin forskning. Fast besluten att bevisa sitt värde i en mansdominerad miljö. Hon har därför varken tid med eller intresse för att dejta. Men hennes bästa vän, Anh, tycker att det är dags för Olive att uppleva lite romantik. Speciellt nu när hon har förälskat sig i Olives ex och vägrar att dejta honom trots att Olive gång på gång har sagt att det är okej. För att inte förstöra och frånta Ahns lycka, ljuger Olive och säger att hon redan har ett nytt förhållande på gång och kysser därför första bästa kille som går förbi för att tillhandahålla Ahn med bevis.
Killen råkar vara Adam Carlsen. Stereotypen av den lysande, attraktiva och ofta ouppnåeliga akademikern. Han är känd för att vara sträng, distanserad och nästan otillgänglig. Och han kan också vara ett kräk. Men till Olives stora förvåning spelar Adam med och låtsas vara hennes pojkvän.
Till en början är deras låtsasförhållande strikt professionellt. Men allt eftersom de spenderar mer tid tillsammans blir deras kemi allt svårare att ignorera Dessutom upptäcker de att de har mer gemensamt än de först hade trott. Hazelwood fångar på ett vackert sätt utvecklingen av Olive och Adams förhållande, från motvilliga partners till äkta vänner och så småningom älskare. Hade Olive fel i sin hypotes om kärlek?
Kärlekshypotesen: Min läsupplevelse
Alla dessa TikTok-sensationer som omger mig och då har jag inte ens TikTok. Kärlekshypotesen är en bok som jag, efter att ha läst andra TikTok-sensationer och blivit besviken, inte hade några förväntningar på. Därför var jag glatt överraskad att jag gillade den.
Ja, den är otroligt förutsägbar och när man läser inser man att man kan bocka av fler och fler av ingredienserna för en smörig romantisk komedi. Men äsch, vad gör det när det samtidigt finns sådant som är annorlunda och intressant?
Ali Hazelwood kombinerar skickligt inslag av romantisk komedi med den akademiska världens intellektuella nyfikenhet. De vetenskapliga referenserna och de akademiska elementen ger romanen en unik dimension och skiljer Kärlekshypotesen från de vanliga kärleksromanerna som vi dagligen översköljs med. Den sticker ut både på utsidan och insidan och jag gillar att Modernista har valt att behålla originalomslaget.
När det kommer till min läsupplevelse av Kärlekshypotesen var den mysig och behaglig. Jag gillade att den är fylld av kunskap och nyfikenhet samtidigt som det finns humor och gott om dråpliga situationer i den. Hazelwoood släpper in mig i Olives och Adams sfär och jag känner mig helt klart utvald. Men jag känner mig också lite obekväm när jag släpps in i deras hotellrum. Speciellt obekväm blir jag när Adam går från en timid och tafatt kille till vilddjur. Då smyger jag mig sakta ut och beskådar den självantändande romantiken mellan Olive och Adam på håll.
Jag gillar dessutom att tempot flyter på i en behaglig takt, vilket gör att Hazelwood lyckas hålla mig som läsarna engagerad från början till slut. Som jag skrev innan hade jag inte några förväntningar på den här romanen, men överlag gillade jag den. Nu ser jag fram emot att bekanta mig med Ali Hazelwoods nästa bok Kärlek på hjärnan.
Slutsats
Kärlekshypotesen är en förtjusande, kvick, charmig, nördig och något förutsägbar roman som kombinerar vetenskap, humor och romantik, vilket gör den till en trevlig läsning för ett brett spektrum av läsare. Om du uppskattar smarta, kvicka och karaktärsdrivna kärleksromaner med en touch av vetenskapliga intriger, bör du helt klart läsa den här!