Innerlig, avskalad och sympatisk!
Sara Ohlsson inleder sin debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan med orden: ”Jag inser att jag legat naken och tätt intill, varm och yrvaket glad. Och medan jag fnissat av hans kittlande andedräkt har han tänkt att han inte längre vill.”
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan: Handlingen i korta drag
Romanen handlar om Olivia som har blivit dumpad av John. Hon ställs inför frågor som: Vem är hon nu utan John och utan det perfekta förhållandet? Kommer hon någonsin att älskas av någon annan nu när John inte älskar henne? Olivia tror att uppbrottet är straffet för att hon själv har haft funderingar på att göra slut de gångerna när John blev arg utan anledning, när han inte lyssnade på henne, eller när han drog sig undan.
Under romanens gång får vi som läsare känna allt som Olivia känner och det är inte alltid vackert. Det skaver, blöder och värker i hjärtgropen. Vi får tillsammans med Olivia gå igenom alla faser som hon går igenom. Depressionen, desperationen och ”projekten: göra-john-avundssjuk/visa-john-att-hon-är-perfekta-flickvännen”. Oliva försöker finna sig själv. Hon testar gränser, lär sig att lyssna mer på kroppen än på ryktena och kämpar med att hitta nya, egna ben att stå på. Men framför allt tillåter hon sig känna. Hon hittar sig själv och klarar sig själv. Som läsare kan du vara lugn när boken tar slut. Du kan sluta oroa dig för Olivia.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan: Min läsupplevelse
Jag gillade att handlingen utspelade sig i Kalmar och att jag kände igen miljöerna. Även om jag inte alltid förstod hennes val eller skulle ha tagit samma vägar som hon, gillade jag Olivia. Jag gillade också att romanen var så vardaglig och ärlig. Det var inte svårt att känna med Olivia när det kom till tankar och känslor.
Slutsats
Sara Ohlssons debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan har inte bara en lockande titel. Den har också ett ärligt, träffande och avskalat innehåll som skildrar en ung människas sökande efter sig själv. Ohlsson har ett språk och tilltal i boken som får läsaren att känna alla de känslor som huvudpersonen Olivia känner och det går undan. Bered dig på hjärtesorg och sträckläsning.