Vacker, gripande och tung!
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
In Memoriam: Handlingen i korta drag
In Memoriam av Alice Winn är en historisk fiktion som utspelar sig under första världskriget. Det är en roman om kärlek, vänskap, plikt, klass, sorg, identitet och förlust. Den berättar en gripande historia om två unga män, Henry Gaunt och Sidney Ellwood. Romanen börjar 1914 när krigets skugga drar över Europa och tusentals unga män dör varje dag på båda sidor av fronten. Vi följer Guant och Ellwood i deras övergång från oskyldiga ungdomar till två unga män ärrade av sina vittnesmål från fronten.
Henry Gaunt och Sidney Ellwood, delar ett komplicerat förhållande. Gaunt, som är av tysk härkomst, kämpar med sin identitet och de samhälleliga påtryckningarna i en tid av intensiv nationalism. Han har känslor för sin bästa vän Ellwood, även om han håller dessa känslor undertryckta, i vetskap om att hans kärlek till vännen inte är socialt accepterad, eller laglig. När Guants tyska mor ber honom ta värvning i den brittiska armén för att skydda familjen från trakasserier följer han hennes uppmaning omedelbart, trots att han egentligen är för ung. Lättad lämnar han internatskolan och flyr sina förbjudna känslor.
Ellwood, å andra sidan, är utåt sett karismatisk och självsäker. Folk skulle beskriva honom som en dömmare, men även han bär på hemligheter. När Gaunt tar värvning i armén, följer Ellwood snart efter honom in i skyttegravarna. Tonårspojkarnas romantiska idéer om hjältemod går snabbt om intet i mötet med det fasansfulla kriget. Kan kärlek existera samtidigt som döden hotar ett ögonblick bort?
In Memoriam: Min läsupplevelse
Som jag skrev inledningsvis fick jag i våras frågan om jag ville läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Då beskrivningen tilltalade mig, tackade jag ja. Beskrivningen och att jag de facto inte hade läst en enda negativ recension om den höjde mina förväntningar till skyarna. Så när jag började läsa var jag spänd och skrämd. Skulle boken leva upp till förväntningarna eller skulle jag bli besviken? Men In Memoriam är precis så bra som alla skrev att den var. Trots sina nästan 450 sidor, var den över på ett ögonblick. Men sedan jag läste ut den har det inte gått en dag utan att Gaunt eller Ellwood har korsat mina tankar.
I en tid då homosexualitet både var tabu och olagligt närmar sig Winn pojkarnas relation med sådan försiktighet och respekt att det tar andan ur mig. Guants och Ellwoods kärlekshistoria är lika vacker som smärtsam. Lika öm som rå. Lika förbjuden som full av längtan. Från början till slut hejar jag på dem. Samtidigt vet jag att samhället inte kommer tillåta att deras kärlek blommar ut och det gör mig lika sorgsen som förbannad. När jag slår igen boken försöker jag minnas när jag senast kände mig så investerad i ett fiktivt par, men det är förgäves.
Men det här är inte bara en kärlekshistoria. Det är också en krigsskildring. Winn drar sig inte för att skildra det brutala i krigföringen – lera, blod, sjukdom, rädsla, död och förlust återges så levande att jag undrar om hon var där. Jag flyttas dit och ser allt hända på nära håll. Winn fångar den fysiska och psykologiska belastningen kriget har på soldater. Men även känslan av kamratskap som föds ur delat lidande och den överväldigande sorgen när vänner och kamrater går förlorade. Kriget är inte bara en bakgrund utan en aktiv kraft som driver berättelsen. Och det är starkt.
Slutsats
In Memoriam är en gripande och vackert skriven roman. I stort är det en berättelse om överlevnad – inte bara i fysisk mening, utan även i känslomässig och psykologisk mening. Alice Winn har skapat en berättelse om kärlek och förlust som berör mig djupt och gör att Gaunts och Ellwoods upplevelser känns ända in i hjärtat. Det är det häftiga med böcker; man lär sig saker, man upplever sådant man inte trodde man skulle uppleva, man får nya vänner och man får sitt hjärta krossat. Jag säger bara; LÄS den här romanen!