Kuslig, oroande och rysligt bra!
Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade thriller Hembiträdet, för med den hittade jag en ny favorit…
Hembiträdet: Handlingen i korta drag
Hembiträdet kretsar kring Millie, en kvinna i desperat behov av en nystart efter att ha avtjänat ett tioårigt fängelsestraff. Hon bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår – ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.
Millie flyttar in i familjen Winchesters lyxiga hem och satsar allt på att sköta jobbet perfekt, men snart upptäcker hon oroande detaljer om sina arbetsgivare, särskilt Nina Winchester, den gåtfulla hustrun, som uppvisar oberäkneligt beteende och gör Millies jobb allt svårare.
Varför beter sig Nina så bisarrt? Och varför går det bara att låsa vindsrummet från utsidan? När Millie faller för frestelsen att försöka ta reda på vad som egentligen pågår i huset tar allt en chockerande vändning. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel – men de vet inte vad Millie är kapabel till…
Hembiträdet: Min läsupplevelse
Innan jag började läsa Hembiträdet, hade jag dragit ut på läsningen av den. Jag ville läsa den samtidigt som jag var rädd för att bli besviken eftersom det är en väldigt hypad bok. Men efter att ha läst diverse olika thrillers, kände jag att det fick bära eller brista. Jag var redo… trodde jag.
Det som mötte mig när jag öppnade boken var ingenting jag hade förväntat mig. Inte ens i närheten. Men så fort jag öppnade boken visste jag att jag var förlorad. Ett dygn senare var boken utläst och jag har sedan dess inte varit mig lik. Jag försöker dra mig till minnes när jag senast läste en så obehaglig, skruvad och överraskande bok, men jag kan inte komma ihåg. Har jag någonsin tidigare gjort det?
Visst finns här inslag som påminner om Colleen Hoovers skruvade thriller Verity, men jag skulle kunna sträcka mig så långt och säga att Verity är snäll i jämförelse med Hembiträdet.
Under det dygn jag läste boken mådde jag psykiskt dåligt. Jag vet inte hur många gånger jag svärande slog igen boken eftersom jag inte kunde läsa mer, för att bara någon minut senare plocka upp den igen eftersom jag var tvungen att veta vad som skulle ske härnäst.
Berättelsen är därför på många sätt mästerlig. McFadden slänger in oväntade vändningar lite varstans och suddar ut gränserna mellan sanning och lögn. Gränsen mellan vad som är verkligt och vad som är inbillat suddas ut, och håller mig på tårna fram till den chockerande klimaxen i slutet. Jag hade gåshud när jag läste den och jag har gåshud nu när jag skriver om den. Det här är bra. Kusligt bra!
Slutsats
Hembiträdet är en fängslande, intensiv, mörk och övertygande thriller som dröjer sig kvar långt efter att den har blivit utläst. På näthinnan och i varenda nerv. Om du gillar Colleen Hoovers thriller Verity, är Freida McFaddens roman Hembiträdet en bok värd att spana in. Jag har aldrig tidigare läst något av författaren men det kommer att bli ändring på det. Redan på span efter fortsättningen på Millies historia i Hembiträdets hemlighet.