Fantasieggande och detaljerad men något ojämn!
I samband med att jag blev en av Serafs ambassadörer för 2024 fick jag hem Linnéa Engmans bok En labyrint av begär och lögner och blev så otroligt glad, men sedan insåg jag att det var del två i en serie. Och tyvärr hade jag inte läst del ett än. Vilken osis, men då fick jag ju en anledning till att köpa den ;). Nu har jag läst den första delen; Gudar av röta och undergång och här kommer mina tankar om den.
Gudar av röta och undergång: Handlingen i korta drag
Gudar av röta och undergång är en mörk romantasy och den första delen i en serie om tre böcker. Linnéa Engman bjuder oss härmed in i en värld där gudar och människor står sida vid sida, på samma sätt som förbjuden kärlek och intriger gör.
Idunn, som är vår huvudkaraktär, lever i en värld där gudar styr med järnhand och hon har sedan länge varit fast i en destruktiv relation med en av dem. Han behandlar henne som sin ägodel, en bricka i ett större maktspel där han vill störta sin egen bror. Trots detta har Idunn stannat kvar vid hans sida och svurit honom sin lojalitet, eftersom han kan ge henne allt hon längtat efter. Men när hon inser vidden av hans ambitioner och hur långt han är villig att gå, tvingas hon att omvärdera sin lojalitet.
I takt med att konflikten mellan gudarna eskalerar måste Idunn slå tillbaka för att rädda sig själv; och kanske hela världen. Hon gör det otänkbara och söker stöd hos gudarnas fiender. Men i denna nya allians finner hon mer än bara en väg till trygghet; hon finner en sprakande romans som kommer med ett högt pris. Undergång eller frihet? Och Idunn måste ensam göra sitt val.
Gudar av röta och undergång: Min läsupplevelse
Gudar av röta och undergång är en mörk berättelse om makt, förtyck och uppror. Det är en stämningsfull värld där gudarna har en aktiv och påtaglig inverkan på människornas liv. Det finns många element som för tankarna till nordisk mytologi och asatro. Men här har Linnéa valt en egen väg. Om det är smart eller lite tråkigt, vet jag inte. Jag gillar mytologi i allmänhet, men grekisk och nordisk i synnerhet och hade sett framemot att läsa en retelling från den nordiska mytologin. Men Linnéa väljer inte gudar från asatron, hon skapar egna. Jag hade gärna sett att Idunn var älskarinna åt Loke eller Tor. Det hade gett en helt annan känsla i berättelsen, tror jag.
En annan faktor som drar ner betyget är avsaknaden av djupare utveckling hos karaktärerna. De känns aningen platta och underutvecklade och jag kommer på mig själv med att inte heja på någon av dem. Inte heller känner jag något för dem. Och det är fan aldrig ett bra betyg! Men jag hoppas att de får chansen att blomma ut i kommande böcker.
Ovanstående till trots, gillar jag intrigerna och miljöerna. Det är de levande miljöerna som gör att jag fastnar i boken och läser vidare. Världsbygget är tillräckligt detaljerat för att kännas trovärdig. Den här världen är mörk, smutsig och full av hemligheter. Jag förstår att makten är koncentrerad till ett fåtal, och att de som står under gudarnas inflytande har mycket lite att säga till om. Det stöttas upp av intrigerna som kretsar kring gudarnas dominas och Idunn hamnar mitt i detta utan att till en början förstå vidden av sin roll. Hon blir en bricka i en större konflikt men i takt med att hon börjar fatta egna beslut förändras dynamiken. Det politiska spelet, sveken och lojaliteterna som skiftar gör att boken kommer framåt och blir spännande fram till slutet. Och slutet då? Ja, det får mig att längta efter del två som jag, tack och lov, har :).
Slutsats
Gudar av röta och undergång är första delen i en serie och den lider lite av det. Det känns verkligen som att det här är ett avstamp för kommande böcker. Här finns en bra grund, men som sagt hoppas jag att såväl handlingen som karaktärerna utvecklas i de kommande böckerna. Om Linnéa bygger vidare på sitt starka världsbygge och ger karaktärerna mer djup så har den här serien potential att bli riktigt minnesvärd, för det finns verkligen grund till någonting fantastiskt här!