Känsloladdad, vacker och okomplicerad!
För ett år sedan läste jag min första CoHo bok; Det slutar med oss. Med tanke på den svala läsupplevelsen var jag osäker på om jag skulle ge henne och hennes böcker fler chanser. Men turligt nog kunde jag inte stå emot hennes popularitet och sedan dess har jag plöjt hennes böcker. All your Perfects, Verity, Ångrar dig och nu senast Glashjärtan. Jag måste tacka Modernista för att de skickade boken till mig utan att jag hade bett om den. Jag hade nämligen först inte tänkt att läsa den. Men jag är så glad att jag fick hem den och gav den en chans. Med den har jag officiellt blivit Colleen Hoover-frälst!
Glashjärtan: Handlingen i korta drag
I Glashjärtan följer vi 20-åriga Beyah, som har levt sin beskärda del av svårigheter och elände. Beyah har vuxit upp med en ensamstående mamma. En mamma som har prioriterat droger framför sin dotter. Och Beyah har fått växa upp tidigt och ta hand om sig själv. På grund av sin uppväxt håller Beyah människor på avstånd. Hon har lärt sig att inte lita på någon annan än sig själv. Men vad händer när skalet av hennes liv rasar och hon måste förlita sig på andra i sin omgivning?!
Romanen börjar med att Beyah, bara två månader innan hon ska börja på college, hittar sin mamma död i en överdos. Eftersom mamman hellre köpte knark än att betala hyra står Beyah nu utan både mamma och hem. I sin desperation bestämmer hon sig för att det är dags för hennes pappa att ta lite ansvar. En pappa som hon knappt känner. Men hon hoppas ändå att de två månaderna med honom och hans nya familj ska hjälpa henne att förstå mannen som övergav henne som barn.
Under tiden har Beyah en plan att hålla låg profil och att inte binda sig till folk. Det hon inte vet är att en undervattensström är på väg och att den kommer att dra med sig hennes hjärta ut i havet. Trots sin ovilja att öppna sig för någon, dras hon till såväl sin styvsyter Sara som hennes vän, den karismatiske och gåtfulle Samson. Mellan Beyah och Samson uppstår en obestridlig kemi och Beyah börjar lita på honom trots att hon inte vet någonting om honom. Deras kärleksresa är fylld av upp- och nedgångar, hemligheter och olidlig attraktion som får läsarna att ivrigt vända blad och sukta efter mer.
Glashjärtan: Favoritcitat
Jag tror att när man är den sämsta av alla människor, blir det en slags överlevnadstaktik att hitta det sämsta i andra. Man fokuserar verkligen på andra människors mörker i förhoppning om att det ska dölja ens egen svärta.
Glashjärtan, Colleen Hoover; 2023;7
Vänlighet sjunker inte lika djupt ner under huden som grymhet. Ondska fläckar ner din själ så till den grad att du inte kan tvätta den ren igen. De där fläckarna stannar där för evigt, och det känns som att folk kan se alla mina skador när de tittar på mig.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;22
Ibland är saker så vackra att allt annat blir lite mindre imponerande.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;92
Han sammankopplar oss bara. /…/ I snabb takt ger jag efter för honom. Jag vet inte på vilket sätt. Alla sätt som finns kanske. För just nu behöver han inte göra något mer. Något nytt. Smaka på mig. Röra vid mig. Dra ner mig.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;111
Det var som om han kysste mig baklänges, inifrån och ut. det känns likadant när han tittar på mig ibland. Som om han ser min insida innan han lägger märke till vad som finns utanpå.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;165
Om vi gör det här måste vi hålla oss där det är grunt./…/ Ibland händer det att folk drunknar i det grunda.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;165
Vad är det som fyller hålen i själen då? /…/ Bitar av någon annans själ.
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;175
Beyah,
Glashjärtan; Colleen Hoover; 2023;258
En gång sa min pappa att kärleken är som vatten.
Den kan vara lugn. Ilsken. Hotfull. Lugnande.
Vattnet kan vara många saker, men i alla dess former är det ändå alltid bara vatten.
Du är mitt vatten.
Jag tror att jag kan vara ditt också,
Om du läser det här betyder det att jag har blivit ånga.
Men det betyder inte att du ska blir det med.
Gå och översvämma hela jävla världen, Beyah.
Glashjärtan: Min läsupplevelse
Ni som har följt mig vet att jag sedan tidigare har en hat-/kärleksrelation till CoHo och att jag alltid närmar mig hennes böcker med stor försiktighet. Glashjärtan var inget undantag. Jag var skeptiskt efter att ha läst baksidan, men jag är glad (och lättad) att kunna säga att jag älskade den. Fullkomligt och helhjärtat. Villkorslöst. Oändligt.
Hoover gör något som jag aldrig trodde att hon skulle lyckas med. Med ett enkelt och vackert språk, sparsmakade sexscener och karaktärer som jag för alltid vill förvara inom mig, greppar hon tag i mitt hjärta. Redan på första sidan. Hon håller det sedan hårt igenom hela boken. Så hårt att jag tror att det ska krossas. ”-Oroa dig inte. Hjärtan är inte gjorda av glas. De kan inte krossas.(Glashjärtan, Colleen Hoover, 2023:215) ” När hon sedan på sista sidan släpper det är det helt oskadat. Först då inser jag att hon hela tiden skyddade mitt glashjärta från att gå sönder.
Titeln, Glashjärtan, återspeglar nämligen tanken att våra hjärtan kan vara ömtåliga men ändå förvånansvärt motståndskraftiga och svåra att krossa. Det är så vackert att jag grät när jag läste det och jag gråter nu när jag skriver om det. Boken var verkligen en berg-och-dalbana av känslor för mig och jag fulgrät mig igenom så gott som hela. När jag hade läst ut den kände jag dock på samma gång dräneringen av känslor och tårar, som hoppfullhet. Beyah och Samson bor för alltid i mitt hjärta.
Glashjärtan är en otroligt vacker, rå, djup och gripande berättelse om hur människor från olika bakgrunder kan finna tröst i varandras armar. CoHo drar sig inte för att ta upp ämnen som förlust, missbruk, trauman, fattigdom, förlåtelse, förståelse och orättvisor. Boken är fylld av hjärtevärmande ögonblick, kvicka skämt, älskvärda karaktärer och gripande reflektioner som håller mig engagerad och känslomässigt investerad från början till slut. Jag ville inte att den skulle ta slut, samtidigt som jag inte ville annat än att läsa ut den.
Slutats
Återigen har Colleen Hoover överraskat mig och återigen har hon skrivit en bok som fullständigt knockade mig. Glashjärtan är med stor marginal min favorit, inte bara bland CoHos romaner, utan alla romaner som jag har läst i år. Ja, ni läste rätt!
Jag erkänner när jag har fel och jag hade fel om CoHo och den här romanen. Glashjärtan är en av de vackrast skrivna och mest okomplicerade romanerna jag har läst. Trots att den handlar om komplicerade ämnen som förlust, svek, kärlek, förlåtelse och helande, är den enkel och relaterbar. Knivskarp. Känsloladdad. Och den lämnar ett bestående intryck på mitt hjärta. Därför säger jag bara; Läs den!