Spännande, snabb och oväntad!
Tidigare i år läste jag den första boken i En av oss ljuger-serien och jag älskade den. Eftersom jag älskade den första delen och eftersom jag är en sucker för tonårsthrillers var det en självklarhet att jag skulle läsa uppföljaren; En av oss står på tur. Tack Gondol och Albert Bonniersförlag för recensionsexemplaret!
En av oss står på tur: Handlingen i korta drag
I En av oss står på tur tar Karen M. McManus med oss på ännu en spännande resa med tvära kast, oväntade vändningar och snåriga mysterier. Boken utspelar sig ungefär ett år efter Simons död och händelserna som följde. Precis när Bayview High har återgått till det normala efter Simons död, bestämmer sig någon för att föra Simons arv vidare. Den här gången i form av ett spel; sanning eller konsekvens, som får en dödlig utgång. Boken börjar med att vi får veta att ännu en elev på Bayview High har dött . Därefter följer en utförlig redogörelse om hur vi hamnade där. I fokus denna gång står Maeve Rojas (Bronwyns syster), Knox Mayers (Meaves bästa vän) och Phoebe Lawton. Men i periferin finns våra stjärnor från ”The Bayview four”: Bronwyn, Cooper, Nate och Addy.
Maeve, Knox och Phoebe hamnar i strålkastarljuset för hjärnan bakom sanning eller konsekvens-leken. Om vi har lärt oss något från föregångaren, är att ungdomarna på Bayview High har hemligheter som inte borde avslöjas. Och om våra tre huvudkaraktärer har lärt sig något från sina föregångare, är det att ensam inte är stark. De måste med andra ord slå sig samman för att lösa mysteriet och hitta mördaren. Tidigare erfarenheter säger oss att polisens hjälp inte är något de kan räkna med. Men frågan är: Hinner de innan döden tar fler?
En av oss står på tur: Min läsupplevelse
Precis som i dess föregångare håller McManus mig på tårna genom hela romanen. Hon är duktig på att bygga upp en historia med tvära kast, oväntade vändningar, snabbt tempo, igenkännande karaktärer och relaterbara vardagsbekymmer. I En av oss står på tur finns flera teman. Det är inte bara en typisk ”vem var det som gjorde det” utan här finns relationsproblem på olika nivåer, press från olika håll, olika former av ångest, familjetragedier, kärlek och vänskap. Det är fint att lära känna nya karaktärer samtidigt som man utvecklar relationen med vänner från första boken. Jag älskar också att sjuttonåringar tar över polisens jobb och återigen räddar staden genom att hitta mördaren.
Men trots detta är det något som skaver och gör att jag upplever den som light-varianten av den första boken. Jag blir inte lika tagen, lika imponerad eller lika engagerad nu som i dess föregångare. Är det för att karaktärerna är yngre och avståndet mellan dem och mig är större? Eller är det för att McManus fick slut på ”hemligheter” att avslöja? Tja, vem vet…men aningen ljummen var den. Dock tror jag att för en yngre läsare som är närmare huvudkaraktärerna i ålder, är det här en perfekt uppföljare.
Slutsats
Trots att den här inte höll samma nivå som dess föregångare kan jag fortfarande säga att jag är ett fan av McManus. Hennes sätt att bygga upp sina historier, samt att fånga, involvera och göra läsaren till en detektiv är speciellt och unikt. Jag rekommenderar den till alla som har läst En av oss ljuger, då du måste veta hur det går för våra favoritungdomar. .