28 april 2022 fyllde Wilma Sjökvist debutroman Elementens hjärta ett år. För att fira det anordnade Wilma en tävling och jag vann! Ja det är sant! Det var en lycklig dag! Jag har under mitt år på bokstagram aldrig läst en negativ recension om den här fantastiskt vackra boken. Det bådade alltså gott. Nu med facit i hand inser jag att jag kanske inte var rätt läsare för den. Eller var det kanske vid fel tidpunkt jag läste den…
Elementens hjärta: Handlingen i korta drag
Wilma Sjökvists debutroman Elementens hjärta handlar om Ledina. Ledina är annorlunda, vilket gör henne både utstött och utsatt. Hon är en bändare, det vill säga någon som har speciella krafter kopplade till ett av de fyra elementen; jord, vatten, luft och eld, men hon är inte som andra bändare då hennes krafter är kopplade till samtliga element. Dessutom är hon övergiven. Hon blev lämnad i skogen som nyfödd och har sedan dess fått bo i fosterhem där hon har behandlats som ett missfoster. Aldrig har hon känt att hon har tillhört någonstans. Utstött, utsatt, ensam, övergiven och krossad.
När vi slängs in i handlingen har Ledina förlikat sig med de facto att hon inte tillhör någonstans och därför också hittat en ro i att vara ensam. Men ju längre in i handlingen vi kommer, desto mer inser hon att hon inte alls är ensam. Hon har många på sin sida men hon måste bara våga släppa in folk i sitt liv och lita på att de bryr sig om henne. I boken får vi se Ledina skapa både vänskapsband och kärleksrelationer till andra karaktärer. Det är vackert och det går i hiskelig fart.
När en ond och maktgalen härskare, Merandues, dyker upp efter flera år i glömska och hotar mänskligheten får hon se om hon kan lita på sina nyfunna vänner. Merandues vill nämligen ta över den stora kraftkällan till de fyra elementen; elementens hjärta och med hjälp av den styra världen. Nu tvingas Ledina inte bara förlita sig på sina följeslagare utan också på sina krafter när hon beger sig efter Merandues. Framtiden och mänskligheten hänger på henne. I striden mot Merandues får Ledina lära sig sanningen om sig själv och sin härkomst. Hon finner det hon så länge har sökt efter; svar, men med det också en familj!
Elementens hjärta: Min läsupplevelse
Jag är tudelad när det kommer till min läsupplevelse av Elementens hjärta.
En sida av mig tycker att den innehåller allt en bra roman ska innehålla: En stark kvinnlig huvudkaraktär som går från ingenting till att förändra världen, karaktärer vars sexualitet är en bisak, kärlek, onda krafter som hotar att ta över världen, vänskap, ett starkt budskap och magiska världar. Den här sidan av mig blir berörd av Ledinas fruktansvärda livshistoria. Jag blir arg, besviken och ledsen när jag läser om hennes barndom och uppväxt. Jag vill bara krama om henne och säga; så ja, du är större än allt det här. Den sidan av mig hejar på Ledina och hennes vänner när de slåss mot den onde Merandues. Jag vill att den goda sidan ska vinna och att hela världen ska se Ledinas storhet. Den sidan av mig älskar världen Wilma har skapat som är full av magi, fasansfulla monster och fantastiska väsen. Jag blir fascinerad av Wilmas fantasi.
Den andra sidan av mig tycker dock att språkfelen är alldeles för många. Jag får inget flyt och måste läsa om. Den här sidan av mig tycker också att tempot är för högt och att det är för mycket som utelämnas för att det ska vara logiskt. Jag får ingen ordning på vare sig händelseutvecklingen eller karaktärsutvecklingen då det känns som att jag missar viktiga detaljer och ledtrådar i läsningen. Återigen får jag läsa om. Dessa omläsningar gör att den drygt 190 sidor korta romanen känns minst dubbelt så lång och den tar mig lång tid att läsa. Jag tycker att boken med fördel hade kunnat vara antingen längre eller mer avskalad. Då hade händelser och relationer kunnat utvecklas i i trovärdig fart. Det hade gjort att jag hade fått en djupare kontakt med och därmed också mer förståelse för Ledina och de övriga karaktärerna.
Slutsats
Elementens hjärta är en händelserik roman med ett snabbt tempo, en kvinnlig huvudkaraktär som är omedveten om sin inre styrka och ett otroligt fint budskap. Wilma visar oss att det är möjligt att resa sig stark, oavsett hur många motgångar man än möter. Vi ska inte låta vår bakgrund och rädsla för densamma hindra oss. Jag tror dock att det är roman som passar en yngre läsare mer. Någon som vill ha spänning och viktiga budskap hellre än att alla delar ska hänga ihop logiskt och tjäna sitt syfte. Men kommer jag att läsa fortsättningen på Ledinas resa då? Jo, men det måste jag ju; där kan ju svaren på mina frågor finnas. Oavsett vad jag tycker om den här boken vill jag vända mig till dig Wilma; fortsätt att skriva! En vacker dag kommer du att göra skillnad med dina verk.