Våldsam, magisk och nervkittlande!
En bok som Jennifer rekommenderade mig att läsa i min 2022-års #12challenge var Caroline Hurtigs roman Den röda falken. Förutom att den var väldigt populär bland mina fantasy-älskande bokvänner, visste jag inte så mycket om den. Den var alltså lite av ett oskrivet blad för mig och det var det som var så spännande med den. Jag gick in i läsningen helt förutsättningslöst.
Den röda falken: Handlingen i korta drag
Caroline Hurtigs fantasyroman Den röda falken utspelar sig i en historisk men fallen värld, där faror och monster lurar bakom varje hörn. I romanen får läsaren bekanta sig med tre personer. Livia Falk, Marco Mileto och Livias lillasyster Britta. Även om vi får ta del av Marcos och Brittas perspektiv, är det Livia som är vår hjältinna och huvudperson.
Under romanens gång får vi följa henne i hennes jakt på främmande; varelser som besitter mänskliga kroppar och tar död på den mänskliga själen. När det kommer till att jaga och döda monster är Livia ryktbar, erfaren, orädd, fruktad samt oövervinnlig. Hon är fast besluten att främmande är monster som världen måste befrias från. Men genom Marcos och Brittas perspektiv får vi veta att sanningen inte är antingen svart eller vit, och att monster kan komma i många olika former.
När romanen börjar har Livia, som är den Röda Falken och Göteborgs bästa jägare, fått ett uppdrag som tvingar henne att lämna Göteborg och systrarna. Tillsammans med sina två följeslagare, Marco och Skog, beger hon sig, något ovillig, ut i Europa. Närmare bestämt till Paris och Rom, där ett fartfyllt och farligt äventyr väntar. Här bekantar vi oss med skiftare, eviga, empater, väktare, elementarer samt andra jägare.
Genom resan lär sig Livia om världen utanför Göteborg, vilket får henne att börja tvivla på sig själv, sitt kall och att hon vet vem det verkliga monstret är. Läsaren kan, trots att Livias liv svävar i fara många gånger under romanens gång, lugna sig med att: en falk faller inte, den svävar.
Den röda falken: Min läsupplevelse
Som jag skrev inledningsvis visste jag inte mycket om Den röda falken när jag påbörjade min läsning. Det gjorde att jag blev glatt överraskad av den. För det mesta älskar jag den, men det finns några saker som jag inte riktigt klickar med.
Dels är det Livia, dels de romantiska inslagen. När det kommer till Livia känns hon inte som en kvinna av sin tid. Jag förstår tanken med att göra henne “modern”. Vanligtvis brukar jag gilla att läsa historiska berättelser där kvinnorna bryter mot normerna och är före sin tid. Men Livia går, enligt mig, ett steg för långt och känns inte fullt trovärdig. När det kommer till romantiken tycker jag att den i många avseenden är överflödig. Det finns stunder då jag vill sjunka genom jorden i vånda och leda när de romantiska inslagen kommer. Men med tanke på att jag inte en av de som uppskattar “romance”, kan min åsikt tas med en nypa salt.
Om jag bortser från ovanstående älskar jag mycket med Den röda falken. Jag älskar att Hurtig direkt fängslar mig med det beskrivande språket och de vackra miljöbeskrivningarna. Trots att Caroline Hurtig skildrar en mörk, mystisk, dyster och farlig värld, ser jag det vackra i det fula. Jag är där. I Göteborg, i Paris och i Rom. Jag befinner mig i händelsernas centrum och får ibland täcka ögonen med handen för att inte behöva bevittna det våld och den död som utspelar sig framför mig. Jag får också hela tiden påminna mig om att det är fiktion. Nej, Amila, du behöver inte googla. Det fanns varken jägare, främmande eller andra magiska varelser i Göteborg i början av 1900-talet!
Förutom miljöerna avgudar jag Britta. Jag slits tillsammans med henne av hennes inre konflikter och jag vill skydda henne. Hennes historia är som en urkraft. Jag dras till den. Vill ha mer av den. Vill vörda och dyrka den. Brittas historia påminner mig mycket om Stephenie Meyers roman Genom dina ögon och bara det är värt ett WOW. Jag får inte nog!
Slutsats
Den röda falken är en fartfylld, stundtals hårresande och spännande roman om kärlek, syskonband och att hitta sitt kall i livet. Den är vackert skriven med målande miljöbeskrivningar och intressanta karaktärer. Även om jag inte är ett fan av de romantiska inslagen eller Livia, tycker jag att boken är vacker, magisk och läsvärd. Jag tycker också om att Caroline Hurtig flörtar med The Host-fansen. Men mest älskar jag att hon har skapat en av de finaste karaktärerna jag någonsin har fått bekanta mig med; Britta. Tack för det Caroline! Nu längtar jag efter del två!