Mogen, mysig och underhållande!
Ända sedan jag slog igen Städerskan har jag saknat att umgås med Molly. Då visste jag inte om jag skulle få återse henne, men i somras fick jag veta att del två var på väg och då var jag salig. Äntligen skulle jag få umgås med och lära mig av Molly igen. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.
Den hemliga gästen: Handlingen i korta drag
I Den hemliga gästen följer vi Molly Gray som arbetar på det anrika Regency Grand Hotel. Hon bär sin städchefsbricka med stolthet när hon puffar kuddar och sopar undan gästernas hemligheter. I jobbet är hon exceptionell, oklanderlig och noggrann. Hon återställer alltid hotellrummen till perfektion. Hennes livsfilosofi är att var sak har sin plats. Och alla förstår ju att en död författare inte har sin plats på Regency Grand Hotel. Men det är just det som sker, när en berömd författare faller död ner på golvet i tesalongen. Återigen befinner sig Molly mitt i en mordutredning. Ja, historian verkar upprepa sig.
Återigen blir hon namnet på allas läppar samt föremålet för skvaller och misstankar. Då polisen återigen bara har sina ögon på Molly, vet hon att hon måste lösa mysteriet själv. Det är nämligen hon som har nyckeln till mysteriet. Men för att låsa upp dörren måste hon återvända till sitt eget förflutna, till uppväxten med mormor och allt som hon har hållit undanstädat i sitt minne. Som vem den berömda författaren är och vad han har för hemligheter. För Molly kände nämligen den döde gästen en gång i tiden…
Den hemliga gästen: Min läsupplevelse
Även om jag, precis som jag inledningsvis skrev, saknade att umgås med Molly, var jag också livrädd att påbörja den här boken. Jag hade väldigt höga förväntningar och var rädd att de inte skulle infrias. Men, tack och lov är den här boken minst lika bra som första.
Vid första anblick påminner Den hemliga gästen mycket om Städerskan, då mordplatsen är densamma och vår kära Molly står i blickfånget. Jag känner igen Proses stil. Hennes lättsamma språk och trovärdiga världsbygge och jag vet att jag är i trygga händer. Precis som den första boken är den här extremt välskriven med många smarta och kvicka inslag. Dialogen är fantastisk och bjuder mig stundtals på skratt, stundtals gör den mig förbannad och stundtals krossar den mitt hjärta.
Men samtidigt är den här boken också annorlunda. Mer mogen. Berättelsen filtreras fortfarande genom Molly, men hon förstår mycket mer nu och är en mycket mer pålitlig berättare. Hon är starkare än någonsin, lever efter sin mormors visdom, är lycklig med Juan och knyter ett ännu starkare band med Mr. Preston, dessutom har hon den unga städerskan Lily att lära upp. Förutom Molly får vi i denna bok också lära känna de andra karaktärerna mer. Jag älskar att lära känna hennes mormor mer. Dessutom får vi veta mer om den döde författaren och det är ett trevligt inslag i boken. Jag klagade ju senast på avsaknaden av gråskalor; att allting var svart eller vitt, men här har Prose lyckats, även om några “dåliga ägg” förekommer.
Det som gör att den här boken inte är en fullpott är att den stundtals känns lite påtvingad. Visst gillar jag mormors visdomsord, men de kan bli lite för många och när de blir för många blir de som vilka plattityder som helst. De blir helt enkelt inte lika unika.
Slutsats
Den hemliga gästen är en välskriven och lättsam mysdeckare som är full av kärlek, vänskap, visdomsord, husmorstips, humor, värme och revanschlusta. Om du gillade första boken ska du helt klart läsa den här. Om du inte har läst Städerskan tycker jag helt klart att du ska läsa den för att sedan gå vidare till denna. Missa för guds skull inte chansen att umgås med fantastiska Molly!