Charmig, introducerande och humoristisk!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men i år har jag fått hem ett gäng barnböcker och därför bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Årets första barnbok blev Den brinnande kartan av Lisa McMann. Jag tyckte att beskrivningen av den lät spännande och jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Harper Collins för det!
Den brinnande kartan: Handlingen i korta drag
Den brinnande kartan är första boken i serien De försvunna fem. I den får möta och bekanta oss med De Försvunna Fem; barnen som har levt på en strandsand, isolerade och utan någon kontakt med resten av världen. Anledningen till att barnen är isolerade är deras kriminella föräldrar med övernaturliga förmågor. För femton år sedan flydde de från staden Estero efter en stor stöld och har sedan dess hållit sig gömda. Men med tiden har de börjat försvinna, antingen har de blivit tillfångatagna eller dödade.
När den siste av dem, Brix och Staras pappa, dör, lämnar han ett meddelande till barnen. Med hjälp av den brinnande kartan som han har gömt, ska de finna sin mamma, som förmodligen är i Estero. Tillsammans med henne ska de hitta skatten som han har gömt. Nu måste barnen med kartan som sin enda referens bestämma sig om de vill riskera sin säkerhet genom att ge sig ut i en värld som både är obekant och farlig för dem eftersom de liksom sina föräldrar besitter övernaturliga förmågor. Vad skulle det innebära att följa kartan till en främmande värld full av saker de bara hört talas om, som mobiltelefoner, bilar och elektricitet? En värld där det är brottsligt att vara övernaturlig?
Den brinnande kartan: Min läsupplevelse
Lisa McManns roman De försvunna fem: Den brinnande kartan är lite som X-Men möter Spy Kids. När jag inleder min läsning av den här boken är jag till en början fängslad. Men några kapitel in med barnen ensamma på ön börjar jag tycka att boken känns lite seg. Jag förstår att det är viktigt att introducera barnen och deras relationer för oss, då detta är första delen i serien. Men presentationen om deras förmågor och deras kopplingar till varandra kändes något långsam och utdragen. Romanens motor börja brumma något när barnen delar på sig och det verkliga äventyret börjar.
Sammantaget är den här boken en underhållande start på en ny serie där det övernaturliga möter den verkliga världen. Mitt absoluta favoritavsnitt i boken är när Stara och Tenner anländer till Estero och stöter på moderna bekvämligheter som de aldrig tidigare sett. Det som för oss är en del av vardagen, blir för dessa barn, som har levt isolerade i hela sina liv, något helt nytt och ofattbart. Jag fnissar lite för mig själv när de går in i en klädbutik och när de ska beställa mat på en restaurang. När de ska hantera pengar. Men det blir för mig också allt.
Det känns verkligen som att det här är ett avstamp för kommande böcker, eller i varje fall hoppas jag att det är mer motor i de kommande böckerna. Dessutom blir det här för mig, en vuxen läsare som älskar karaktärsdrivna romaner med djup, substans och hjärta, lite för platt. Även om de övernaturliga barnen är jättesöta och charmiga, räcker det tyvärr inte hela vägen. Men som sagt hoppas jag att såväl handlingen som karaktärerna utvecklas i de kommande böckerna.
Slutsats
De försvunna fem: Den brinnande kartan riktar sig kanske mer till yngre ungdomar. De som inte begär så mycket djup i varken karaktärer eller dialoger. Är du istället, som jag, lite äldre och mer kräsen, lär du vilja ha fler nyanser och då kanske du blir en aning besviken, framförallt i början. Men ge inte upp. Den blir starkare. Trots att den här boken inte nådde till mina förväntningar, kommer jag definitivt att ge de kommande delarna en chans. Jag vill ju veta att det blir bättre och att barnen klarar sig.