Daisy Jones & The Six – Taylor Jenkins Reid

Annorlunda, genial och förvirrande!

Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? Precis som med CoHo, kunde jag inte stå emot. Frestelsen blev för stor och mitt första möte med Jenkins Reids speciella stil blev Daisy Jones & The Six.

Daisy Jones & The Six: Handlingen i korta drag

Taylor Jenkins Reids roman Daisy Jones & The Six handlar rockbandet med samma namn. Daisy Jones & The Six var 1970-talets främsta (men aldrig existerande) rockband och det bestod av Daisy Jones, Billy Dunne, Graham Dunne, Eddie Loving, Pete Loving, Warren Rhodes och Karen Sirko. De var älskare, själsfränder, musikälskare, låtskrivare, vänner och rivaler.

I boken får vi, genom muntliga vittnesmål från bandmedlemmar, släkt, vänner, viktiga personer inom branschen och många andra som omgav gruppen på den tiden, veta allt om bandets uppgång och dramatiska fall. Vi får veta hur gruppen uppkom och så småningom slungades till framgångar bortom medlemmarnas vildaste drömmar, men vi får också en inblick i problemen och framförallt får vi veta vad det var som orsakade den oväntade och upprörande splittringen som inträffade mitt under en pågående turné, den 12 juli 1979. Alla minns de sanningen och historien olika, men det enda som de alla är ense om; är att ingenting blev sig likt från den stunden då Daisy Jones, barfota, klev upp på scenen och blev en del av deras grupp.

I romanen tar Jenkins Reid med oss på en resa tillbaka i tiden då musiken betydde allt samtidigt som skapandet av musik aldrig handlade om bara musik. En tid då drogerna var en del av konsten och sexet inte betydde mer än sex. Under denna tid, var Daisy Jones & The Six namnet på allas läppar och deras musik spelades på alla klubbar samt kom att definiera rock ’n’ roll som era. Gruppen spelade inför fullsatta och utsålda arenor världen över. Deras väg mot toppen var fylld av fallgropar, droger, sex, relationsproblem, skandaler, skvaller, inre samt yttre konflikter och alla möjliga frestelser. Här får vi alltså följa både bandets motgångar och gruppmedlemmarnas egna problem samt inre konflikter.

Daisy Jones & The Six: Min läsupplevelse

Jag ska vara ärlig och säga att jag nog aldrig hade valt att läsa en bok om ett rockband från 1970-talet om det inte var för namnat Taylor Jenkins Reid. Jag hade hört så mycket om den och det mesta var gott, därför hade jag skyhöga förväntningar på den. Men när jag läste författarens kommentar i början av boken blev jag smått förvirrad. Men vänta lite nu? Läste jag inte att detta band aldrig existerade? Hur kan då Jenkins Reid ha träffat bandmedlemmarna? Jag googlade och mycket riktigt, det här var ett påhittat band. Författaren var alltså en karaktär i boken… ah touché! Jag kan inte annat än att uppskatta den här stilen. Att romanen sedan är skriven som intervjuer stärker den här känslan av verklighet, samtidigt som den är aningen svår att komma in i. Det är så många karaktärer att hålla koll på.

Men alla känns de samtidigt verkliga och relevanta för storyn, med egna personligheter, egenheter och eget bagage. De viktigaste karaktärerna känns komplexa, unika och nyanserade samtidigt som de känns onåbara och gåtfulla som 1970-talets rockstjärnor ofta var. Jag känner mig som ett galet fan som inte kan få nog av dramatiken kring min favoritgrupp. Det är ganska klart att Daisy Jones och Billy Dunne både är gruppens och bokens huvudkaraktärer, men min favoritkaraktär var utan tvekan Karen. Vilket kraftpaket! Målmedveten, smart, omtänksam, begåvad och driven.

När det kommer till berättelsen är den rå. Här sparar Jenkins Reid inte på några detaljer och boken är fullspäckad med sex, droger och rock ’n’ roll. Hon skildrar här också olika former av missbruk och det är inte alltid vackert och glamoröst. Jag älskar den här romanen samtidigt som jag inte är frälst av den. Det är något som jag saknar, dock kan jag tyvärr inte riktigt sätta fingret på vad.

Slutsats

Jag älskar att Taylor Jenkins Reid skriver en roman som om den handlade om en riktig rockgrupp. Jag älskar att hon går all in och till och med skriver låtar till ett helt album som Daisy Jones & The Six släppte. Vilket geni! Nu undrar jag när någon ska ta och spela in dem så att vi kan njuta. Den här romanen är unik, annorlunda och genial, men den är också lite förvirrande för att den är så verklig. Man har en fot i verkligheten och en i en påhittad värld, men man vet inte vad som är vad. Och jag märker att min recension är lika förvirrande som boken, så jag säger bara en sak: läs den!