Spännande, långsamt brinnande och något ojämn!
I höstas hörde Pia Kask av sig och frågade om jag ville läsa Den stumma sorgen. Hon berättade att hon hade skrivit den ihop med sin dotter och att det var första boken i serien Kalmardåden. Eftersom jag tyckte att både de facto att den utspelade sig i Kalmar och var skriven av en mor och en dotter lät spännande, tackade jag självklart ja… Att jag egentligen inte tycker om deckare; glömde jag visst bort…
Överhypad, stundtals barnslig och fascinerande!
I december fick jag ett fantastiskt paket från Gondol. I paketet fanns Fourth Wing och dess efterträdare Iron Flames.
Jag kan nog säga, utan att det skulle kännas som en lögn, att Fourth Wing är 2023 års mest hypade bok. Jag vet inte riktigt hur och när det hände, men helt plötsligt var den överallt. Folk läste den, folk pratade om den och folk älskade den. Otroligt farligt. Och när jag skulle välja 2024 års första bok, var det med en skräckblandad förtjusning som jag tog mig an Fourth Wing, en populär och omtyckt bok. Kommer den att leva upp till förväntningarna?
Rå, oväntad och spännande rakt igenom!
Ni som känner mig vet att jag sällan läser deckare och än mer sällan svenska sådana. Men när Modernista skickade ett recensionsexemplar av Sara Strömbergs nya deckare Skinn, kände jag att jag fick ge den en chans, trots att den egentligen är del tre i en serie och att jag inte har läst de föregående två delarna; Sly och Skred. Skinn blev hursomhelst en av 2023-års sist lästa romaner och den omslöt mig av en sådan kyla att jag ryser även nu när jag skriver om den. Sara Strömbergs Skinn var rysligt…
Charmig, introducerande och humoristisk!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men i år har jag fått hem ett gäng barnböcker och därför bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Årets första barnbok blev Den brinnande kartan av Lisa McMann. Jag tyckte att beskrivningen av den lät spännande och jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Harper Collins för det!
Mörk, brutal och förbryllande!
I november förra året fick jag en förfrågan om jag ville läsa Jo Nesbøs senaste spänningsroman i serien om Harry Hole, Blodmåne. I januari fick jag hem den med en hälsning från självaste Jo Nesbø. Trots att det blev lite fel med mitt namn, var jag otroligt lycklig och började snart läsa den. Jag läste ut boken i februari i år men recensionen av den lät sig dröjas. Men den som väntar på något gott…
Rå, kuslig och fasansfull!
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. I våras fick jag äntligen chansen att läsa den. Här kan du läsa recensionen. I oktober i år var det dags för Under mörk jord…
Klaustrofobisk, mörk och oväntat rolig!
Alice Feeneys namn är nämligen ett namn som jag har snappat upp och hennes böcker har lockat mig. Men när jag såg Amandas recension av Daisy Darker kände jag att jag inte kunde vänta längre. Tack Modernista för att jag fick läsa den och på så sätt själv komma Alice Feeneys författarskap närmare. Vilken kvinna, hon fick mig till och med i denna recension att rimma.
Spännande, oväntad och mörk!
Låt mig presentera Adamsson & Löfgrens efterlängtade spänningsroman; Handlöst fall. Jag var en av dem, som vid sidan av Lukas och Sofia, längtade enormt mycket efter att den skulle äntra scenen. Och det kändes högtidligt varje gång jag skulle läsa i den. Men nu är frågan om den motsvarade mina förväntningar?! Läs vidare och se efter själv…
Magisk, politisk och gripande!
Ni som följer mig, vet att jag inte är en van fantasyläsare. Jag läser fantasy, men inte tillräckligt för att känna mig helt bekväm. För mig är det då viktigt att författaren anstränger sig för att göra mig trygg. Får mig att känna mig hemma i en värld bortom vår. Och det tycker jag att Leigh Bardugo verkligen gör med sin roman Skuggan av en kung. Tack Lilla Piratförlaget (Gilla Böcker) för att jag fick läsa och förlåt för att recensionen kommer så sent, men jag antar att det är bättre att den kommer sent än aldrig!
Ojämn, mörk och något överraskande!
Lånaren är kanske inte en bok som jag själv hade valt att läsa. Jag läser sällan deckare och har aldrig gett mig på Camilla Grebes böcker, just av den anledningen. Men när jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag ville läsa ”ny gastkramande spänning skriven av prisvinnande deckarförfattaren Camilla Grebe och debutanten Carl-David Pärsson?”, kände jag att ja, varför inte. Vi ger den en chans. Framförallt när den lutar mer åt en psykologisk rysare, än en sedvanlig deckare.