Samtida romaner

Folk med ångest – Fredrik Backman

Udda, hjärtevärmande och upplyftande!

Fredrik Backman har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas krossa mig totalt med sina verk för att sedan bygga upp mig igen, bit för bit.  

Läs mer

Allt jag inte kan säga – Emilie Pine

Hänsynslös och känslomässigt kall!

Förra hösten hade jag en kollega som kom in på mitt kontor och kvittrade att hon hade läst Emilie Pines roman Allt jag inte kan säga och att det var en roman som alla borde läsa. Jag skrev upp titeln på en rosa post-it. Länge funderade jag på att köpa den, men först på bokrean i år blev den min.  Sedan dess har den suttit lite som på en piedestal i bokhyllan. När jag i somras fick frågan vilka av mina tbr-böcker som jag trodde skulle få 5 stjärnor, var jag helt övertygad om att den här boken var en av dem.  

Läs mer

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan – Sara Ohlsson

Innerlig, avskalad och sympatisk!

Sara Ohlsson inleder sin debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan med orden: ”Jag inser att jag legat naken och tätt intill, varm och yrvaket glad. Och medan jag fnissat av hans kittlande andedräkt har han tänkt att han inte längre vill.”

Läs mer