Småcharmig, julig men något obekväm!
I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Sara Dalengrens roman Bjällerklang & kärlekspanik är en av böckerna i boxen…
Jag såg framemot att läsa Bjällerklang & kärlekspanik efter att ha förälskat mig i dess omslag. Utåt sett är det verkligen en Amila-bok. Men hur tilltalar bokens insida mig?
Avskalad, rörande och tröstande!
Det var med blandade känslor som jag tog mig an Louise Wallins diktsamling Vi behöver prata om att du dog. Jag har aktivt valt bort den i flera månader då jag inte har varit redo, men efter att ha läst Att avskalas ett liv var jag redo.
Charmig, varm och stämningsfull!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min första julroman för i år blev Sarah Morgans Jul med bokcirkeln och det är också årets sista bok att diskutera i bokklubben. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Charmig, värmande och lagom!
Jag har kanske skrivit det innan men jag kommer att skriva det igen. Jag är så otroligt tacksam för att ha varit en av Serafs ambassadörer för i år. Genom uppdraget har jag fått läsa flera romaner som jag kanske inte hade läst annars och på så sätt också bekantat mig med nya författare. Jordgubbste och chokladdoppade maränger är min första bok av Ida Fryklund, men troligtvis kommer det inte bli den sista…
Provocerande, obehaglig men ändå läsvärd!
Det här var min andra bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang. Jag har tidigare i år läst Babel av henne och nu var det dags för Yellowface. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni ville ge Kuang en ny chans efter att Babel hade gett oss blandade läsupplevelser.
Charmig, befriande och levande!
Jag läste Vårkänslor och skrovmål i våras när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Maria Arell. Vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men nu lägger jag, passande nog, ut den under Kalmar Pride istället.
Gripande, hopplös och skoningslös!
Det är med skräckblandad förtjusning som jag närmar mig Ett litet liv. Jag har skjutit på läsningen flera gånger. Men när en vecka i Montenegro närmade sig bestämde jag mig för att det kunde vara läge att ge den omtalade boken en chans. Och vad säger man?! Efter fem dagars intensivt läsande och drickande (dränkte bokens sorger i alkohol) slutförde jag boken; eller gjorde boken slut på mig?! Läs vidare och se….
Gränslös, skamlös och skarp!
Sedan jag läste Apelsinfågeln har jag varit nyfiken på Julia Mäkkylä. Jag älskade ju verkligen hennes debutroman. Därför var jag överlycklig att Julia tänkte på mig när Vinklar släpptes. Nu när jag har läst Vinklar kan jag se att det finns en del likheter mellan Jula Mäkkyläs verk. Både Apelsinfågeln och Vinklar har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora verk om ensamhet, åtrå och utanförskap. Men håller Vinklar samma nivå som Apelsinfågeln?
Beroendeframkallande, vacker och normbrytande!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Den här gången gick min resa till Japan via Julia Mäkkyläs novellsamling Apelsinfågeln.
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av första mötet med Julia Mäkkyläs prosa.
