Hjärtevärmande, uppfriskande och udda!
Jag har aldrig innan läst någonting av Beth O’Leary men efter att bästa Josie rekommenderade mig att läsa The Flatshare, kunde jag inte annat än att ta mig an utmaningen. Nu när jag har läst Sambo på försök (The Flatshare) vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Nu är frågan vem det är som är drottningen av feel-good: O’Leary eller McFarlane?
Varm, hjärtskärande och innerlig!
Nu ska jag Berätta tre saker:
Tack Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret av Berätta tre saker!
Rolig, vass och kvick!
Efter att ha läst många mordhistorier på rad var det på tiden att jag tog mig an en riktig feel-good. Jag har aldrig innan läst någonting av Mhairi McFarlane men efter att ha tagit mig an Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Trots kylan utanför, värmdes jag inombords av denna mysiga kärleksroman.
Förutsägbar, obekväm och smörig!
Rött, vitt och kungligt blått har utsetts till 2020-års bästa ”romance” och debut. Den har hyllats överallt och varit på min TBR länge. I teorin är det en Amila-bok, men i praktiken fungerar den inte. Läs vidare för att ta reda på varför…
Elegant, förutsägbar och konstnärlig!
Flicka med pärlörhänge är en roman om flickan från Johannes Vermeers kända tavla Flicka med turban/örhänge. Det är Tracy Chevaliers fantasi om vem den här flickan kunde vara. Men det är också den röst som Chevalier lånar till en flicka som inte hade mycket att säga till om. Flicka med pärlörhänge är en samling av fantastiska miljöskildringar och en roman som kombinerar historiekonst och fiktion.
Vacker, renande och mystisk!
Vindens skugga, 2001
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av Carlos Ruiz Zafóns roman Vindens skugga. Det har tagit mig tre månader att samla mina tankar och jag kan säga att det inte har gått en dag utan att jag har tänkt på den. Jag trodde att Där kräftorna sjunger skulle förbli årets läsupplevelse, men den har fått en konkurrent i Vindens skugga. Båda har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora epos om kärlek, våld och förtryck.