Stark, rörande och helt jäkla fantastisk!
Lauren Roberts bok Powerless var en av de bästa böckerna jag hade läst under 2024, om inte DEN bästa. Så när Reckless, del två i serien, kom på svenska visste jag att jag ville läsa den direkt. Tack vare Mius fick jag det och jag kan säga att min fruktan för att jag skulle bli besviken var helt obefogad…
Välskriven, fängslande och så jäkla bra!
Vill ni veta en sak? Mius/Akademius har bidragit med några av mina största favoriter under 2024 och Lauren Roberts Powerless var inget undantag. Jag lät mig verkligen svepas med i denna nervkittlande fantasybok som, ganska förståeligt, har tagit världen med storm.
Hjärtskärande, vacker och gripande!
2022 läste jag min första bok av Colleen Hoover; Det slutar med oss. Eftersom läsupplevelsen var ganska sval, var jag osäker på om jag skulle ge henne och hennes böcker fler chanser. Men tack och lov kunde jag inte motstå hypen och sedan dess har jag plöjt igenom flera av hennes böcker. All your Perfects, Verity, Ångrar dig och Glashjärtan.
Den senaste boken jag läste var Hopplös och jag måste tacka Modernista för att de skickade boken till mig utan att jag hade bett om den. Från början hade jag faktiskt inte planerat att läsa den, men jag är glad att jag fick hem den och gav den en chans. Nu kan jag väl ändå kalla mig Colleen Hoover-frälst!
Kuslig, oroande och rysligt bra!
Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade thriller Hembiträdet, för med den hittade jag en ny favorit…
Melankolisk, vemodig men också hoppfull!
För några veckor sedan hamnade jag och min man i en livlig diskussion om Mumin. Jag råkade säga att jag aldrig hade tittat på Mumin och min man förfasades över detta. Då kunde jag i alla fall kontra med att jag hade läst en och en annan Muminbok. Närmare bestämt fyra stycken; Det osynliga barnet, Kometen kommer, Pappan och havet och nu senast Trollvinter. Och genom dem har jag förälskat mig i Tove Janssons karaktärer. Trollvinter är inget undantag. Tack Förlaget för att jag fick läsa och avnjuta den i fyrfärg!
Vacker, gripande och tung!
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
Djup, lärorik och hjärtskärande!
Jag köpte Before Coffee Gets Cold på grund av dess vackra utsida och där blev det verkligen att utsidan gav insidan en chans, för jag tror inte att jag hade läst boken om jag inte hade fallit för omslaget. Tales from the Café eller Innan sanningen avslöjas som den heter på svenska tyckte jag inte var lika tillfredsställande när det kom till utsidan, då jag inte är ett fan av guld…
Men efter att ha läst den, kan jag säga att dess vackra insida har gett utsidan en särskild glans! Tack Akademius/Mius för att jag fick avnjuta den på svenska.
Frustrerande, helande och omöjlig att inte tycka om!
Ann-Catrin Mattssons bokserie Jordfödd har tagit läsare med storm. Serien utspelar sig i det turbulenta 1600-talets Europa, där krig, politiska intriger, makt, övernaturliga krafter, vänskap och kärlek som vandrar genom tid och rum vävs samman till en spännande berättelse.
När den tredje delen; Arvet från Öst hamnade i mina händer i slutet av maj, trodde jag att jag skulle slänga mig in i den direkt då det var så efterlängtad. Men någonting höll mig tillbaka. En rädsla av något slag. En rädsla att den magi och kärlek som jag har känt för de föregående två böckerna; Dotter av Jord samt Varsel i Natten, kanske inte skulle infinna sig. Att lågan som brann så starkt i de föregående böckerna snart skulle slockna, eller åtminstone falna. Därför dröjde det tre månader innan jag vågade mig på att läsa den…
Obehaglig, rysande och rykande aktuell!
För fem år sedan läste jag, för första gången, George Orwells roman 1984 . Innan dess hade jag hört så mycket om den och refererade precis som alla andra till delar av den utan att ha läst den. 1984 känns nämligen som en bok som många skryter om att de har läst, utan att egentligen ha gjort det. Därför var det skönt att jag kunde skryta om att ha läst den på riktigt. Nu, fem år senare, har jag läst den igen och kan nu skryta om att jag har läst den flera gånger. Men vad tycker jag om den då?
Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!