För fem år sedan läste jag, för första gången, George Orwells roman 1984 . Innan dess hade jag hört så mycket om den och refererade precis som alla andra till delar av den utan att ha läst den. 1984 känns nämligen som en bok som många skryter om att de har läst, utan att egentligen ha gjort det. Därför var det skönt att jag kunde skryta om att ha läst den på riktigt. Nu, fem år senare, har jag läst den igen och kan nu skryta om att jag har läst den flera gånger. Men vad tycker jag om den då?
Egalias döttrar – Gerd Brantenberg
Jag minns att jag läste Egalias döttrar under min högstadietid och jag vill säga att jag tyckte den var rolig. Därför var jag glad när Modernista kom med en nyutgåva av den och att jag fick läsa. Som jag skrev har jag läst den en gång och tyckt om den, nu vid min omläsningen undrar jag om jag verkligen förstod den fullt ut i mina tonår…
VI – Jevgenij Zamjatin
Våren 2021 introducerade jag en dystopisk bokcirkel för mina elever i det litteraturhistoriska arbetsområdet i svenska 2. I bokcirkeln ingick följande böcker: 1984– George Orwell, Kallocain – Karin Boye, Tjänarinnans berättelse – Margret Atwood samt Never let me go – Kazoo Ishiguro. Bokmums tipsade mig då om Jevgenij Zamjatins roman Vi; den första moderna dystopiska romanen, som ett komplement. Det skulle dock dröja mer än ett år innan jag tog mig an den… var det värt väntan?
Inferno – August Strindberg
I slutet av juli kände jag för att läsa en kort bok. Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut den snabbt så att jag skulle hinna läsa ännu en innan månaden var slut och på så sätt ha läst nio böcker under månaden. Lotten föll på August Strindbergs Inferno. En bok på cirka 160 sidor. Den skulle jag kunna läsa ut på en dag. HA, det trodde jag…
Dracula – Bram Stoker
Bram Stoker lämnade onekligen ett arv efter sig när han skrev Dracula år 1897 och i det avseendet förtjänar romanen allt beröm som den har fått. Romanens inflytande på de moderna vampyrhistorierna i såväl romaner som filmer är omätlig. Men hur fungerar egentligen romanen i sig själv idag?
The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
Den bok som jag minns starkast från min barndom är Frances Hodgson Burnetts roman Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden). Det var den första boken som hittade vägen till mitt hjärta och den boken som har följt mig sedan dess. Oavsett hur många böcker jag än läste eller hur många världar jag än besökte, var det orden, bilderna och känslorna från The Secret Garden som jag ständigt sökte mig tillbaka till. Trots detta tog det 25 år innan jag vågade mig på att läsa den igen. Tror ni att mitt 36 åriga jag avnjöt den lika mycket som mitt 11 åriga jag?