Mörk, brutal och förbryllande!
I november förra året fick jag en förfrågan om jag ville läsa Jo Nesbøs senaste spänningsroman i serien om Harry Hole, Blodmåne. I januari fick jag hem den med en hälsning från självaste Jo Nesbø. Trots att det blev lite fel med mitt namn, var jag otroligt lycklig och började snart läsa den. Jag läste ut boken i februari i år men recensionen av den lät sig dröjas. Men den som väntar på något gott…
Blodmåne: Handlingen i korta drag
Blodmåne är Jo Nesbøs trettonde bok om Harry Hole. När boken börjar befinner vi oss i LA tillsammans med Harry. Som läsare får vi stå och titta på medan han, trasig och förtvivlad, försöker supa ihjäl sig efter att hans liv har slagits i spillror. Men när någon han bryr sig om hamnar i fara upptäcker Harry till både sin egen och vår förvåning att han faktiskt vill leva.
Han har lämnat Oslo och polisyrket, men Oslo och polisyrket har inte riktigt lämnat honom. I Norge har två kvinnor försvunnit och polisen står handfallen. När en av dem hittas död riktas misstankarna mot den framstående affärsmannen, Markus Røed. Till polisens stora förtret, är det ingen mindre än Harry Hole som ska hjälpa Markus Røed att rentvå sitt namn.
Fallet är förbryllande med alla möjliga konstiga dimensioner. Stympningen av kvinnans kropp tyder på att hon var offer för en seriemördare. Och det verkar vara en hänsynslös sådan. Så tiden är knapp och Harry arbetar verkligen mot klockan, inte bara för att rädda sin väns liv (och sitt eget) utan också för att förhindra att ytterligare någon blir mördad. Harry kommer att behöva arbeta effektivt för att stoppa morden, samtidigt som han behöver komma överens med allt som drev honom ut ur Norge från början.
Blodmåne: Min läsupplevelse
Som jag skrev innan är Blodmåne Jo Nesbøs trettonde bok i serien om Harry Hole. Och hur många av dem har jag läst? En. Den här. Den trettonde boken i serien är alltså den första Harry Hole-boken jag någonsin har läst och kanske hade jag haft större behållning av boken om jag hade läst alla tidigare böcker i serien, eller så hade jag inte det… Vad jag har förstått så har de som har följt Harry Hole genom de tidigare tolv böckerna börjat tröttna på honom, men för mig var han en ny, något skadad och melankolisk, bekantskap.
Tillsammans med Harry Hole, hans bagage och trasiga team bestående av föredettingar tar jag mig igenom de 541 sidorna och det något långsamma tempot. Boken är mörk och grafisk i sina beskrivningar. Du behöver ha en stark mage och ett skarpt sinne för att hantera den här boken. Någonting som jag stundtals saknade.
Jo Nesbø spår många handlingslinjer från olika karaktärers perspektiv och han presenterar oss för ett antal personer av tvivelaktig karaktär som skulle kunna vara mördaren som vi, tillsammans med Hole är på jakt efter. Mördarens verkliga identitet är dock dold fram till slutet men vi känner hen under smeknamnet Prim. Genom Prims kapitel får vi lära känna hen och drivkraften bakom morden. Det är en djupt orolig, skadad, och helt narcissistisk individ som jag som läsare inte hyser några sympatier för. Istället vill jag bara att Harry Hole ska sätta dit hen, vem det än är!
Att Nesbø avslutar boken med en cliffhanger som vittnar om att bok fjorton är på väg, gör att jag kanske kommer att återvända till Harry Holes värld inom en snar framtid. Men tills dess kan jag säga att min första Jo Nesbø bok inte gjorde mig besviken!
Slutsats
Okej, jag kanske hade fått en bättre grund att stå på om jag hade läst de tolv tidigare böckerna i serien om Harry Hole. Men jag tycker att det går att hänga med i boken och samtidigt uppskatta den även om man inte har läst de tidigare böckerna. Detta beror på Jo Nesbøs skicklighet som författare. För samtidigt som han bygger en helt ny story, gör han ett utomordentligt jobb med att introducera mig till både sina karaktärer och tidigare verk. Han får mig att känna mig hemma i en värld där jag inte vet vem jag kan lita på. Tack för det! Nu spanar jag efter bok nummer fjorton!