Babel – R.F. Kuang

Briljant, lärorik och mästerlig!

Det här var min första bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang och jag visste redan innan jag öppnade Babel att den låg långt utanför min bekvämlighetszon. Babel brukar vanligtvis jämföras med Donna Tartts roman Den hemliga historien och M.L. Rios roman If We Were Villains, två böcker som jag aldrig läst färdigt. Men ändå var detta en mycket efterlängtad läsning, då jag hade hört bra saker om den. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni valde den som maj månads bok; det gjorde att den faktiskt blev läst. Men vad tyckte jag då?

Babel: Handlingen i korta drag:

Babel börjar år 1828 i Kanton, Kina. Koleran rasar och tar många liv med sig. En pojke ligger för döden när professor Lovell dyker upp och tar med honom till England. Där får han växa upp hos professorn och han får namnet Robin Swift. Ganska snabbt står det klart att han ska följa professorns spår och utbildas i döda och levande språk. Samtidigt som han ska lära sig att bli en gentleman. Målet för studierna är en studieplats vid Babel i Oxford, ett ledande centrum för översättning och magisk silverbearbetning.

Vi följer Robin under de fösta åren hos professor Lovell och snart har det passerat 6 år. Året är 1836 och Babel samlar studenter från hela världen. Här laddas silverplattor med egenskaper som botar sjukdomar, renar vatten och underlättar uppförandet av järnvägar och broar. Dessa plattor styrs av språkets makt. För Robin är Babel en plats tillägnad kunskap. Tills han inser att Babels silver är en förutsättning för britternas världsherravälde. Då måste han och hans vänner välja sida. Men kan en student utmana ett helt imperium? Och finns det en god revolution?

Babel: Min läsupplevelse

Jag kämpade med Babel. Det var en tung bok och stundtals hände inte mycket, samtidigt som det hände jättemycket. Men jag gav inte upp och det är jag glad för! När jag hade slagit igen boken kändes det som att jag hade läst en av årets viktigaste böcker. Den är lärorik och undervisar läsaren om både historia och etymologi. Och som den historieintresserade språkläraren som jag är, var detta en intressant kombination. Kuangs prosa är oklanderligt och man kan inte låta bli att förundras över det enorma arbete hon har lagt på denna bok. Allvarligt talat, vem är Kuang och hur fungerar hennes hjärna?

För mig är den största behållningen med Babel dess undersökning av språket. Jag älskar att grotta ner mig i språksläktskap och språkursprung. Och det tycks mig som om Kuang också gör det. Kuangs passion för lingvistik och översättning är så tydlig i varje liten del av boken och det gör att jag inte ger upp. Men jag tror också att detta kan vara den största bristen för många andra. De läsare som inte känner samma kärlek för språk.

Förutom språk, handlar den här boken om kolonialism och revolution. Även om jag är intresserad av historia, tycker jag att Kuangs budskap blir för övertydligt här. Jag hade föredragit om hon hade varit mer subtil med sitt budskap. Istället tycker jag att det blev lite för mycket – det är synd om oss och därför ska vi aldrig förlåta eller glömma. Men jag som kommer från ett krig, tror inte att det är sunt att tänka så. Jag tror att folk som aldrig förlåter och aldrig glömmer; aldrig heller kommer att bli fria. Sedan tillhör jag också dem som menar att två fel inte gör ett rätt, därför tröttnar jag på Robin ganska snabbt i boken.

Slutsats

Babel är en mästerlig roman om språk, översättning, magi, kolonial frigörelse, vänskap och svek. R. F. Kuang förtjänar allt beröm hon får och mer därtill. Jag kan definitivt förstå varför den här romanen är omtyckt över hela bokvärlden, och den liknar inte någon annan bok jag har läst tidigare. Jag tycker dock att det kunde ha varit lite kortare. Läsupplevelsen var tuff, som jag redan har nämnt ovan, men jag kommer på mig själv med att tänka på slumpmässiga delar av boken. Därför tror jag att det här är en bok som säkert kommer att vara med mig ett tag framöver.