Charmig, värmande och lagom!
Jag har kanske skrivit det innan men jag kommer att skriva det igen. Jag är så otroligt tacksam för att ha varit en av Serafs ambassadörer för i år. Genom uppdraget har jag fått läsa flera romaner som jag kanske inte hade läst annars och på så sätt också bekantat mig med nya författare. Jordgubbste och chokladdoppade maränger är min första bok av Ida Fryklund, men troligtvis kommer det inte bli den sista…
Mörk, blodig och stämningsfull!
En av de första personerna jag började följa när jag startade min bokstagram var Stina Rundqvist. Då visste jag inte att hon hade en bok på gång. Nu, tre år senare har jag haft äran att läsa hennes debutroman Näcken…
Välskriven, beckmörk och paralyserande!
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. Jag fastnade direkt för kråkan och visste att jag ville veta mer om henne. Sedan dess har jag följt hennes resa genom Under-serien. Här kan ni läsa mina recensioner av Under svart himmel och Under mörk jord. Men nu kommer en recension om den tredje och sista delen…
Provocerande, obehaglig men ändå läsvärd!
Det här var min andra bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang. Jag har tidigare i år läst Babel av henne och nu var det dags för Yellowface. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni ville ge Kuang en ny chans efter att Babel hade gett oss blandade läsupplevelser.
Fängslande, klaustrofobisk och ångestframkallande!
I somras fick jag äran att förhandsläsa Elina Kangas kortroman Springor av mörker. I veckan gav Seraf ut den och nu finns den alltså för allmänheten att läsa. Även om boken inte är längre än 107 sidor, hinner Elina skrämma slag på sin läsare både en och fem gånger…
Långdragen, repetitiv men också stundtals fängslande!
I april 2022 läste jag Sarah Penners roman Giftmakerskan och jag kan säga att jag fullkomligt älskade den. Så det var inte jättekonstigt att jag ville läsa hennes andra roman Sällskapet så fort den kom ut. Tack vare Harper Collins kunde jag det. Men den tilltalade mig inte alls på samma sätt som Giftmakerskan. Och om du stannar kvar, ska jag förklara varför.
Charmig, befriande och levande!
Jag läste Vårkänslor och skrovmål i våras när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Maria Arell. Vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men nu lägger jag, passande nog, ut den under Kalmar Pride istället.
Frustrerande, helande och omöjlig att inte tycka om!
Ann-Catrin Mattssons bokserie Jordfödd har tagit läsare med storm. Serien utspelar sig i det turbulenta 1600-talets Europa, där krig, politiska intriger, makt, övernaturliga krafter, vänskap och kärlek som vandrar genom tid och rum vävs samman till en spännande berättelse.
När den tredje delen; Arvet från Öst hamnade i mina händer i slutet av maj, trodde jag att jag skulle slänga mig in i den direkt då det var så efterlängtad. Men någonting höll mig tillbaka. En rädsla av något slag. En rädsla att den magi och kärlek som jag har känt för de föregående två böckerna; Dotter av Jord samt Varsel i Natten, kanske inte skulle infinna sig. Att lågan som brann så starkt i de föregående böckerna snart skulle slockna, eller åtminstone falna. Därför dröjde det tre månader innan jag vågade mig på att läsa den…
Nagelbitande, nervkittlande och överraskande!
Varje gång jag läser en thriller undrar jag varför jag inte läser mer av den genren, då jag sällan ogillar dem och Riley Sagers roman Hon som blev kvar är inget undantag.
Amerikanerna har hyllat Riley Sager, men svenskarna verkar inte riktigt ha förstått grejen med honom. Tills nu. Och det är tack vare Sofia på LavanderLit. Jag är så otroligt glad att hon introducerade Sagers bok The Only one left, för de svenska läsarna. Den har hyllats för sin stämningsfulla inramning samt sin invecklande och överraskande handling. Jag, som faller för böckernas utsida i första hand, älskar att Sofia har behållit originalomslaget. De sprejade kanterna är också godis för ögat. Men romanens insida är ändå det bästa…
Tack fina Emma för att du ville kompisläsa den här med mig!
