Djup, levande och fängslande!
I år, 25 år efter att J.K. Rowling gav ut boken Harry Potter and the Philosopher’s stone och 15 år efter att jag läste den för första gången, har jag dock bestämt mig för att jag ska läsa ut serien om Harry Potter; pojken som överlevde… Min recension av den första boken hittar du här. Men nu är det dags att försöka få ner mina tankar om den andra boken i serien. Jag tackar fantastiska Karolina för att hon vill kompisläsa och diskutera den med mig!
Djupsvart, sällsynt och skarp!
Förra våren läste jag första delen av Janakippo-sviten av Karin Smirnoff. Den recensionen finner du här. Som du kan se var jag lyrisk över den första boken men ville vänta med läsningen av resterande delar. Jag behövde vila från mörkret och melankolin som boken omgav mig med. Nu, ett år senare, har jag läst den andra delen; Vi for upp med mor och innan året är slut hoppas jag att den tredje delen; Sen for jag hem, också är utläst.
Varm, hjärtskärande och innerlig!
Nu ska jag Berätta tre saker:
Tack Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret av Berätta tre saker!
Bländande, rörande och meningsfull!
Jag har haft svårt att sätta ord på Matt Haigs bok Midnattsbiblioteket och de känslorna som jag kände när jag läste den. Nu när jag skriver den här recensionen slår det mig att jag inte har ord bra nog att beskriva hur bra jag tycker att den här boken är. Kort och gott skulle jag kunna säga; det går inte att beskriva Midnattsbiblioteket, du måste uppleva den. Men för rättvisans skull ska jag försöka ge er en mer utvecklad tanke… så håll ut med mig.
”Mellan liv och död finns det ett bibliotek, sa hon. Och i det biblioteket fortsätter hyllorna i evighet. Varje bok ger dig möjligheten att prova ett annat liv som du kunde ha levt. Skulle du ha gjort något annorlunda om du fick chansen att göra ogjort det du ångrar?
Matt Haig, Midnattsbiblioteket, 2020:45
Isande, klaustrofobisk och ångestladdad!
Jag minns första gången jag såg Sarah Pearses roman Sanatoriet flimra förbi i mitt Instagram-flöde. Det var från Reesesbookclub och jag kände genast att jag villa läsa den. Efter det har det bara eskalerat och mitt sug efter att få läsa den har bara ökat, därför var jag extra glad när den översattes till svenska och Bokfabriken skickade ett recensionsexemplar till mig.
Ångestladdad, avskalad och mörk!
Vi vänder vågorna är en roman om vänskap, svek, fantasier och mystiska försvinnanden. Den handlar om livet och många av de problem som uppstår i tonåren: nyupptäckt sexualitet, en oförstående vuxenvärld, grupptryck, brutna vänskapsband, skvaller och identitetssökande. Vida för dig, som läsare, utan omsvep in i Eulabees värld, där ingenting längre är vad det brukade vara.
Rolig, vass och kvick!
Efter att ha läst många mordhistorier på rad var det på tiden att jag tog mig an en riktig feel-good. Jag har aldrig innan läst någonting av Mhairi McFarlane men efter att ha tagit mig an Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Trots kylan utanför, värmdes jag inombords av denna mysiga kärleksroman.
Underfundig, tankeväckande och ojämn.
Det heter ju ”döm inte boken efter dess omslag”. När jag såg omslaget till Mina nio liv, blev jag sugen på att läsa den. Just för omslaget som flirtar med kattmänniskor. Men i ett annat andetag började jag tveka. Kan jag, som inte direkt är intresserad av politik, läsa en bok skriven av Hanif Bali, den kanske största vattendelaren inom svensk politik? Han som får motståndarna att morra och fräsa. Men ja, just därför bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag ville veta vem Hanif Bali är och vad han har att säga.
Föreställningen om att en katt har nio liv är flera tusen år gammal och den finns i nästan alla kulturer. Det sägs att katten var en gudomlig varelse i det forntida Egypten och gav solguden Ra nio liv. Idag syftar dock kattens nio liv mest på att kattskrällen är otroligt svåra att ta kål på. Hur de än faller, landar de alltid på tassarna. Kanske är det just det som Hanif Bali syftar till i biografin Mina nio liv ? Att oavsett motgångar; landar han alltid på fötterna.
Charmig, smart och medryckande!
Städerskan av Nita Prose är en av romanerna som har synts mest i mitt flöde på bokstagram. Därför var det självklart att jag skulle läsa den så fort den hade översatts på svenska. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.
”Jag är din städerska. Det är jag som städar ditt hotellrum, som smyger in som en ande när du driver runt på stan utan att bry dig det minsta om röran du lämnat efter dig, eller vad jag kan få syn på när jag är där./…/ När jag är klar med uppgiften är ditt rum som nytt./…/ Det är som om du aldrig varit där. Som om all din smuts, alla dina lögner och svek har gnuggats bort. Jag är din städerska. Jag vet så mycket om dig. Men vad vet du egentligen om mig?”
Nita Prose, Städerskan, 2022;7
Prologen i Städerskan är en av de bästa prologerna som jag någonsin har läst. Den fångar inte bara huvudkaraktärens säregenhet, utan också mig som läser och jag hålls fången till sista sidan.
