Det fina med att vara en del av bokstagram är att man får vänner från hela världen. Bland dem finns det några författare och bland dem finns det några som låter mig läsa deras verk innan de har givits ut. Jag älskar att jag får vara en del av deras resa. Från idé till en färdig bok. Det är en enorm ära. Elizabeth Lyons roman Syndrome Affect är en sådan bok som jag fick läsa innan den hade givits ut. Och Idag är dagen här; idag finns den ute för alla andra att läsa också.
En bok som Jennifer rekommenderade mig att läsa i min 2022-års #12challenge var Caroline Hurtigs roman Den röda falken. Förutom att den var väldigt populär bland mina fantasy-älskande bokvänner, visste jag inte så mycket om den. Den var alltså lite av ett oskrivet blad för mig och det var det som var så spännande med den. Jag gick in i läsningen helt förutsättningslöst.
I november var jag på Bokens Afton som Dillbergs i Kalmar anordnade och lyssnade på Katarina Widholm när hon berättade om Betty. Det 17-åriga hembiträdet som förälskar sig i Martin Fischer i en tid då deras kärlek är omöjlig. Att lyssna på Widholm när hon berättar om ett stycke kvinnohistoria som liknar vår egen gjorde mig otroligt nyfiken på böckerna om Betty. När sedan jag, Emma, Emma och Sofia startade en bokcirkel här i Kalmar, tack vare bästa Sum, bestämde vi oss för att läsa den första boken i serien om Betty; Räkna Hjärtslag och här kommer mina tankar om den!
Förtrollande, vacker och ett språkligt mästerverk!
Sedan det spännande slutet påDotter av Jord har jag längtat efter uppföljaren. Jag har försökt luska. När det inte har gått har jag försökt locka och pressa Ann-Catrin Mattsson. Kräva att hon skulle jobba snabbare! Jag behövde veta hur det gick för Ailea och Roderic. Kunde hon inte förstå det? Men jag fick snällt vänta och vänta och vänta. I november kom dock, äntligen, lyckan på posten. Då hade jag Varsel i Natten i min ägo. Den kom i ett blått, vadderat kuvert. Med doft av lavendel och smak av choklad. Jag ska nu försöka att skriva mina tankar om den, utan att avslöja något samtidigt som jag gör min läsupplevelse rättvisa. Vi får väl se om jag lyckas…
En bok som Tina rekommenderade mig att läsa i min #12challenge förra året var Callum Bloodworths roman 36 frågor om kärlek. Efter att i våras ha läst och älskat Berätta tre saker kan jag säga att Callum har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör, men han lyckas. Han lyckas beröra på ett sätt som bara Fredrik Backman tidigare har berört mig på.
Det är nu med stor fasa jag kommer att skriva några ord om 36 frågor om kärlek. Jag vet redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra för att beskriva mina upplevelser av den här romanen…
Att vara lärare i dag är ett otroligt komplext uppdrag som rymmer många olika uppgifter: planera, undervisa, följa upp, ge respons och bedöma, men också utveckla goda relationer och se varje enskild elev, fungera som mentor, hjälpa, stötta och ibland även finnas där som en medmänniska.
Egenkontroll i skolan, Ahlström & Prim, 2022;33
Under mina snart 12 år som lärare har jag märkt att mitt läraruppdrag har förändrats. Att jag har fler förväntningar på mig. I samma takt som mina uppgifter ökar, minskar elevernas motivation. Och när elevernas motivation minskar, ökar stressen och oron. Vi hamnar i en ond cirkel som ibland kan kännas omöjlig att bryta sig ur. För det mesta lyckas vi tillsammans att bryta cirkeln. Genom våra relationer, genom ett öppet klassrumsklimat, genom rutiner och förväntningar. Men ibland, med vissa grupper, är jag för evigt kvar i den onda cirkeln. Okej det låter kanske lite väl dramatiskt, men i alla fall så länge jag har gruppen. Ibland räcker inte alla mina försök och då får det vara så. Det viktiga är att jag har försökt. Och det är det mina kära kollegors bok Egenkontroll i skolan handlar om. Att försöka. Tack Lärarmöjligheter för att jag fick läsa!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Under årets #japanuary bestämde jag mig alltså för att återvända till Japan genom Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura?
En bok som Natalie rekommenderade mig att läsa i min #12challenge förra året var Eto Moris roman Colorful. Då jag tyckte att omslaget var otroligt tilltalande la jag till den på min lista och fram till att jag började läsa den nästan ett år efter att den hade rekommenderats till mig visste jag inte vad den handlade om. Eller vad jag kunde förvänta mig.
Det finns böcker som ständigt dyker upp i mitt flöde. Böcker som älskas eller hatas av läsare. Böcker som läsare älskar att hata eller hatar att älska. En av dem där vattendelarna är Atlas – De utvalda (The Atlas Six) av Olivie Blake. Hade det inte varit för att Bokfabriken släppte översättningen av den, vet jag inte om jag hade läst den. Men nu när den finns på svenska, tänkte jag att jag lika gärna kunde ge den en chans. Tack Bokfabriken för att ni gav mig den chansen! Jag känner mig som en av de utvalda!
Återigen blev jag förälskad i en bok på grund av omslaget. Sedan jag började med bokstagram har jag spanat in Stacey Halls romaner Hittebarnet och Mrs England, just på grund av de vackra omslagen. När jag såg att Mrs England hade översatts på svenska kände jag att jag var tvungen att ha den. Tack Bokfabriken för att ni lät mig läsa den.
