Frustrerande, helande och omöjlig att inte tycka om!
Ann-Catrin Mattssons bokserie Jordfödd har tagit läsare med storm. Serien utspelar sig i det turbulenta 1600-talets Europa, där krig, politiska intriger, makt, övernaturliga krafter, vänskap och kärlek som vandrar genom tid och rum vävs samman till en spännande berättelse.
När den tredje delen; Arvet från Öst hamnade i mina händer i slutet av maj, trodde jag att jag skulle slänga mig in i den direkt då det var så efterlängtad. Men någonting höll mig tillbaka. En rädsla av något slag. En rädsla att den magi och kärlek som jag har känt för de föregående två böckerna; Dotter av Jord samt Varsel i Natten, kanske inte skulle infinna sig. Att lågan som brann så starkt i de föregående böckerna snart skulle slockna, eller åtminstone falna. Därför dröjde det tre månader innan jag vågade mig på att läsa den…
Arvet från Öst: Handlingen i korta drag
Arvet från Öst är den gripande och efterlängtade fortsättningen på det storslagna kärleksdramat mellan Ailea och Roderic. Berättelsen tar vid där den föregående slutade.
När Sällskapet intensifierar sina försök att kontrollera Ailea och hennes unika förmågor, dras snaran allt snävare kring Ailea, men hon kämpar envist emot. Det är dock inte lätt när ansvaret som den ledande profetissan tynger henne. Hon är facklan som omformar världen och sätter den i brand. Hon är kvinnan som förväntas få ett barn med drakens son. En man som hon inte älskar och som redan har försökt att förgripa sig på henne. I hemlighet drömmer hon om frihet och självständighet, men att trotsa sin förutspådda framtid skulle innebära förödande konsekvenser. Det är endast vänskapen till Liz och Gabriel, de alltmer sällan kommande breven från Roderic och korpen Corax, som håller henne flytande i den alltmer krävande tillvaron.
Samtidigt som Ailea kämpar för sin självständighet, skickas Roderic på ett farligt uppdrag till Ryssland för att säkra en allians som ska rädda Europa från undergång. Där tvingas han konfrontera sin biologiska far, en man som han har försökt undvika i många år. Men inte alla välkomnar Roderics närvaro med öppna armar och snart befinner han sig i djup fara.
Arvet från Öst: Min läsupplevelse
”En omöjlig kärlek, dömd att misslyckas”.
Det är ledorden för handlingen i denna roman, men när jag börjar läsa boken kan jag inte låta bli att tycka att det även är ledorden för min läsupplevelse av de inledande sidorna i boken. Jag måste motvilligt erkänna att jag kämpar. I tre veckor kämpar jag med att ta mig igenom bokens första halva. Det gör ont i mig att skriva det, men jag tycker att Aileas kapitel är långsamma. Det händer inte mycket nytt där. Roderics resa till Ryssland är något intressantare. Han är råare och mer hänsynslös efter händelserna i den föregående boken. Men mer än så är det inte.
Tills det är det! Och då är det så mycket mer. När Roderic lämnar Ryssland, tar romanen fart och jag läser ut bokens andra halva i ett nafs. Varför? Jo, för att jag inte bryr mig om någonting annat än om kärleken mellan Roderic och Ailea! Även om bandet mellan dem hela tiden är starkt, är deras fysiska möten någonting alldeles extra. Deras fysiska kärlek är som en urkraft som jag inte vill vara utan. ”Luften mellan dem laddas med samma kraft som molnen innan ett åskoväder. Hennes rusande hjärtslag överröstar regnets dån. /…/ Ett begär som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden flammar upp och kraften är omöjlig att motstå” (Arvet från Öst, 2024;293). Jag får inte nog. Jag. Vill. Ha. Mer!
Så, när jag slutligen slår igen boken är jag ledsen, hjärtekrossad, helad, nyfiken och upprorisk. När jag slutligen slår igen boken har jag glömt bokens första halva. Istället minns jag bara bokens andra halva i allmänhet och bokens sista sidor i synnerhet. Jag trodde inte att Mattsson skulle bli den nya George R. R. Martin som tar livet av älskade karaktärer titt som tätt, men det visade sig att jag hade fel… Hur kunde du? Speciellt efter det du gjorde mot oss i bok två? Men jag hoppas att du gottgör det genom att ge mig mer av det jag efterfrågade här ovan… och ännu mer av Corax. Han är skär komik.
Slutsats
Trots att det började långsamt, slutade det i en BAM och jag landade i en femma. Så, jag vill börja med att säga att du som läser Arvet från Öst, inte ska ge upp om den känns motig. Du ska kämpa dig igenom de motiga delarna, för väl på andra sidan kommer det att vara värt det. Jag lovar att det kommer vara väl spenderad tid.
På andra sidan kommer du att förflyttas från din vardag och slängas in i berättelsen för att befinna dig nära Ailea och Roderic. Så nära men ändå så långt bort. Alltid en rörelse i ögonvrån. Du kommer att lära känna dem och du kommer att heja på dem. Bry dig om dem. Genom läsningen kommer du att gå igenom olika stadier av känslor. Du kommer att rysa. Gråta. Skratta. Njuta. Vara förbannad. Vara frustreda. Hoppas. Oroa dig. Men framför allt kommer du att älska. Älska innerligt och djupt. Igår, idag, imorgon och alla andra dagar; i detta liv och alla liv före och efter det.