Beroendeframkallande, vacker och normbrytande!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Den här gången gick min resa till Japan via Julia Mäkkyläs novellsamling Apelsinfågeln.
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av första mötet med Julia Mäkkyläs prosa.
Apelsinfågeln: Handlingen i korta drag
Novellsamlingen Apelsinfågeln är uppdelad i sex korta noveller som alla utspelar sig i eller har en anknytning till Japan.
I varje berättelse möter vi en ny person. Här finns, bland andra, den otroligt vackra Moeko som utstrålar en stark sexuell kraft. Hon har alltid haft alla lindade runt sitt finger, men nu hon har slutat att gå ut. Hon sitter ensam i sin lägenhet i Osaka och livnär sig på apelsiner och män. Här finns också Yasuko. Hon som har bestämt sig för att genomgå en förvandling; att äntligen bli den bästa versionen av sig själv. Och i samma stad som Yasuko finns, hittar vi även Yuta. Yuta tror att hans fru bedrar honom. Under en nattlig promenad ser han ett lysande skepp och bestämmer sig för att det kan vara början på ett nytt liv.
De sex berättelserna handlar alla om ensamhetens och rädslans olika nyanser, men de är också laddade med mening och fulla av överraskningar. Med humor och skarp blick för detaljer berättar Julia om människor i ett japanskt samhälle. Dessa människor förenas kanske av sin ensamhet, men också av sin längtan efter något större. Novellerna knyts ihop av en specifik plats; Japan men också, framför allt av ett persongalleri som dyker in och ut i de olika berättelserna och ger nya, oväntade perspektiv på varandra.
Apelsinfågeln: Min läsupplevelse
Oj den här boken liknar inte någon annan bok jag har läst, samtidigt som den gör just det. Den drar mina tankar genast till boken som utspelar sig i det lilla cafét på en bakgata i Tokyo (Innan kaffet kallnat). Men samtidigt är Apelsinfågeln väldigt olik Innan kaffet kallat. Apelsinfågeln må utspela sig i Japan och handla om japanska samhället, men den är väldigt europeisk (jag vill säga fransk) när det kommer till synen på sexualitet och sensualitet. Det passar dock bra, speciellt, i novellen om Hashimoto Hamiko som är på en arbetsresa i Paris.
Sammantaget är novellsamlingen Apelsinfågeln på samma gång mörk som komisk, allvarlig som lättsam. Jag skrattar flera gånger rakt ut under läsningen för att sedan skämmas, svära och oroa mig. Det är en bok som jag både vill sluka i ett nafs och dra ut på läsningen för att kunna smälta den. Den tilltalar alla mina sinnen och renar mig. Jag har tidigare sagt att jag är svag för vackra och bevingade ord; den här boken är bibeln för just vackra och bevingade ord. Varje mening i boken kan fungera som ett citat att ha på väggen.
Apelsinfågeln är verkligen en unik och provokativ berättelse om ensamhet, identitet och rädsla. Julias karaktärer är ofta fångade i en roll, i en kropp eller i en situation som de omöjligt kan komma ur. Därför längtar de efter att bli någon annan, eller åtminstone bli den bästa versionen av sig själv. I novellerna pendlar karaktärerna mellan att vara fångar i sina egna liv och drömma om frihet. Det här är en bok jag inte vill glömma och en läsupplevelse som kommer leva sida vid sida av mig; länge.
Slutsats
Apelsinfågeln är en unik, kraftfull, komisk och lagom skruvad berättelse om att våga gå sin väg. Boken är en provokativ och tankeväckande läsning som får läsaren att tänka till och utmana sina egna tankar. Boken är lämplig för personer som är intresserade av feministisk litteratur och unika berättelser med oväntade vändningar. Gillar du Innan Kaffet Kallnat, kommer du att gilla detta; även om novellerna här är lite mer ”vuxna” och nakna.