Otippad, förvirrande och samhällskritisk!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men förra året fick jag hem ett gäng barnböcker och därför har jag i år bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Här är min recension av Jean-Claude Mourlevats bok Jefferson gör sitt bästa. Tack Lilla Piratförlaget för att jag fick läsa!
Jefferson gör sitt bästa: Handlingen i korta drag
Jefferson gör sitt bästa är den andra delen i serien om den unge igelkotten Jefferson som för en trivsam tillvaro men som just nu är stressad över tentaplugg. Det har gått fyra år sedan vi såg honom senast i den första boken och nu välkomnas vi tillbaka till hans värld. Full av överraskningar, vänskap, utmaningar, äventyr och spänning.
Precis som i första boken, följer vi här Jefferson, men också hans vän; grisen Gilbert. Den ene lite försiktig och lugn och den andre med betydligt mer energi. Tillsammans utgör de en perfekt duo som är rustad för att ta sig an utmaningar. Och en utmaning dyker upp när kaninen Simone, som också fanns med i första boken, försvinner på ett mystiskt vis. För att hitta henne krävs både klassiskt detektivarbete och okuvligt mod när duon ska infiltrera en sekt i jakten och sökandet på Simone. Men kan de rädda henne innan det är för sent?!
Jefferson gör sitt bästa: Min läsupplevelse
Jag måste börja med att säga att jag var chockad när jag läste den här boken. Jag läste Jefferson gör sitt bästa direkt efter att ha avslutat Biblioteket i trädkojan som jag tyckte var otroligt barnslig. Berättelsen om Jefferson, är det då inte och jag var stundtals förvirrad. Vänta? Är inte det här en bok för barn?
Jean-Claude Mourlevat förenklar verkligen ingenting här. Istället är såväl detaljer, händelser som teman både våldsamma och allvarliga. Det är otrohet, samhällskritik, äventyr på liv och död, sekter som hjärntvättar djur och tal om mord. Inte heller språket eller ordvalet är på något sätt anpassat efter en barnslig målgrupp. Tvärtom kommer den här boken ge upphov till många diskussioner och frågor. Men samtidigt finns här de söta och charmiga djuren och de svartvita illustrationerna som gör att det känns som en klassisk barnbok. Karaktärerna i boken är fint beskrivna och man känner verkligen med den goda igelkotten Jefferson som vill göra sig bästa för att hitta Simone. Han och Gilbert har en fin vänskap som för hela boken framåt och visar på gemenskap och styrka. Men dessa märkliga kontraster gör mig dock förvirrad och därför blir jag inte helt klok på vad det här är för bok egentligen.
Men även om jag inte blir klok på vad det är för bok, tycker jag samtidigt att den är bra och fint skriven. Den fick mig att läsa vidare och vilja veta mer. Min recension blir därmed lika förvirrande som genren på boken!
Slutsats
Jefferson gör sitt bästa är en spänningsroman och en klassisk detektivroman som utspelar sig i djurens värld. Men samtidigt som berättelsen är smårolig och mysig, känns den mer som en vuxenbok och jag skulle kanske inte sätta den i händerna på en 9-åring utan att diskutera boken. Helst tycker jag kanske att en vuxen ska läsa högt och pausa för att att diskutera de mer mogna partierna.