Välskriven, mörk och kuslig!
HS Palladinos roman Den som fruktar snön var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa då jag inte är ett fan av deckare. Men när jag får recensionsexemplar. Ja, då läser jag. Och kanske hittar jag en roman som omvänder mig?!
Den som fruktar snön: Handlingen i korta drag
Den som fruktar snön är en psykologisk spänningsroman snarare än en regelrätt deckare. Den handlar om terapeuten Bjørk Isdahl vars liv är lite av en röra. Hon har ofta mardrömmar där hon kedjas fast vid ett träd i snön, och hon lider av skuldkänslor efter att en tidigare klient har tagit livet av sig på grund av hennes misstag.
När boken börjar är det en mörk höstkväll och Bjørk har stämt träff med en annan av sina tidigare klienter; Azora. Azora påstår sig veta varför Bjørk har mardrömmar. Men mötet i den mörka höstkvällen förvandlas snabbt till ännu en mardröm, både för Bjørk och Azora. Azora faller från ett tak, mot sin död och Bjørk blir vittne till detta.
Osäkerheten kring vad som egentligen hände, när Azora dog, växer. Bjørk försöker själv söka svar, som hon anar kan ligga närmare henne själv än vad hon vill tro och erkänna – och hon får allt svårare att skilja på verklighet och fantasi. Samtidigt har polisen mycket svårt att tro på Bjørks förklaringar. Bjørk börjar gradvis minnas ett svårt barndomstrauma som uppenbart är centralt för henne, men hon kan bara minnas fragment. Ju längre hon kommer i sitt sökande, desto smärtsammare träder sanningen fram.
Den som fruktar snön: Min läsupplevelse
Det är inte någonting som är häpnadsväckande eller banbrytande med den här romanen. Faktum är att den påminner om många andra psykologiska spänningsromaner. Trots det, är det en bladvändare med felaktiga minnen, en opålitlig berättare och en författare som leker med läsarens uppfattning om vad som är verklighet och vad som är fantasi. Bjørk är ett typexempel på en opålitlig berättare och som läsare blir jag frustrerad när hon inte lyckas hålla sina tankar i ordning.
HS Palladino gör ett bra jobb med att fånga både den luddiga förvirringen orsakade av Bjørks mörka förflutna och den kvävande klaustrofobin orsakad av hennes mardrömmar där hon kedjas fast i snön. Jag kunde aldrig riktigt slappna av och höll stundtals på att bli tokig genom att följa Bjørks perspektiv. Hon är märklig, trasig och irrationell. Att hon kan arbeta som terapeut övergår mitt förstånd. Trots att jag brukar gilla opålitliga berättare; har jag svårt att klicka med Bjørk och känner inte att jag kommer henne nära; inte ens i slutet när jag får vetskap om hennes bakgrund. Inte heller fångas jag riktigt av de andra personerna.
Däremot fångas jag av miljön som spelar en viktig roll i boken. HS Palladinos beskrivande och detaljerade språk förflyttar mig till den mörka delen av Oslo. Jag är där. I kylan och i mörkret. Jag är där och ifrågasätter allt jag trodde att jag visste om människorna runt omkring mig. Och jag känner mig kall, blöt och mörkrädd. Övergiven och ensam. Den som frukar snön är kuslig och har en nerv som gör att jag som läsare inte kan sitta still. HS Palladino lyckas verkligen väva samman de olika trådarna i berättelsen och hålla mig på helspänn från start till slut.
Slutsats
Den som frukar snön är en kuslig och mörk spänningsroman om det mörka Oslo. Det är en thriller som håller läsaren på tårna från första till sista sidan och ett bevis på att HS Palladino är här för att stanna.Och att jag kommer att läsa fler verk av henne. Om du är ett fan av psykologiska thrillers med opålitliga berättare; ja då vill du inte missa den här.